Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Sköna dam! Förlåt en vandrande riddare, men det
är bara Johannes som är litet dragen och det är hans rättighet
just nu. Han har inte dansat sig trött, han dignar inte under
utmärkelser, han har icke tornerat sig så här echaufferad för
någon frökens äras eller färgers skull. Men han lastade i natt
ensam en hel järnvägsvagn med grova stockar. Det är helt
simpelt en jäkla karl. Sköna dam, jag hälsar er!
Men då visselpipan ljuder och tåget går, ser jag, att det
inte är någon ung dam utan en gammal fröken med
hakbands-hatt och ett ansikte, i vilket livet grävt ännu djupare fåror
än i Johannes, fast orsakerna äro andra.
Tåget går alltså med den gamla kvinnan och hennes
indignation.
Johannes står kvar på perrongen. Han ser slött på
lokomotivets ånga som dröjer kvar och böljar några sekunder inom
stationens hank och stör, och så styr han ut på landsvägen.
Han ler för sig själv, ty han är lycklig. Han har inte hört ett
ont ord, han är full och glad och fredlig och han glömmer, att
arbetet börjar i morgon igen.
Johannes har arbetat sig fram till förstugubron. Där står
hustrun och ser hur det är fatt. Men hon grälar inte som de
flesta hustrur skulle göra i samma situation. Hon bara säger
till ungarna: — Nu är far hemma och nu går ni ut, för nu ska
far sova! Hon hjälper honom uppför trapporna och in i
kammarn, räddar nattsäcken med dess liter. Johannes dråsar i
fållbänken och slumrar in i ett nirvana som du och jag ha svårt
att tänka oss. Ty vi ha ju nerver, säges det, medan Johannes
bara har en nerv. Den ena ändan har han i huvudet, den andra
sitter han på. Alltså en nerv som en kabel. Åtminstone låtsar
han inte om, om den har förgreningar.
Johannes sover, och fridens änglar omsväva hans läger.
Nu till Johannes historia och orsakerna varför jag unnar
honom hans lilla fylla. Johannes är statarpojke från början.
Då han blev 22 år, gifte han sig med en läskamrat, som han
funnit till äktenskap lämplig. De hade gått några år och hållit
varandra i händerna och lyssnat till blodets sång som lät allt
närmare — och under den farliga höbärgningstiden — ni förstår
— ladorna, där syrsorna sjunga, de långa ljumma nätterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
