Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norna sutto, hängde i klumpar, trängdes med förvridna lemmar
inne i vagnarna, på fotstegen, mellan kopplingarna, halvvägs
mot taken, varhelst en järnstång eller läderrem kunde räckas.
Under ett oavbrutet och stampande ringande virvlade tåg efter
tåg förbi, Clark Street rakt fram, och tycktes till sist dräpas,
uppslukas av stormmolnet.
Det var nästan mörkt. En skymning, som blev dess
vemodigare, emedan den tändande gnistan till de stora
båglamporna just utsänts, steg mellan husen. Man såg lykta efter lykta
flamma till, de plötsliga ljusprickarna hoppade i sicksack gatan
upp. Snart brann ett oändligt pärlband i den melankoliska
sista dagsbelysningen. Då började det åter regna.
Den unge utvandraren vände sig beslutsamt mot
krogingången. Han hade endast fem cents, och den lilla nickelslanten
kunde likaväl här som annorstädes — han hade först ärnat sig
längre upp, närmare de svenska kvarteren —- tjäna till att vid
ett glas öl få glufsa i sig så mycket som möjligt av gratistilltugget
som kvällsmat. Därjämte finge han skydd undan ovädret,
sedan nu hans spårvagn längesen gått. Och det skulle bliva ett
oväder! — Men natten? Nå, den finge han väl, som så ofta förr,
tillbringa ute.
Då han tog ett steg mot dörren, fängslades hans blick av
en blänkande snedspegel, tillhörande källarvåningens rakstuga.
Först tycktes den endast reflektera den mörka himlen, där
skyar jagade i vitt och grått, men därpå upptäckte han vid
ännu ett halvt steg sitt eget huvud mot den höga och orofyllda
bakgrunden. Han smålog omedvetet mot sin bild: ett präktigt
huvud på de breda axlarna, avskurna av spegelramens
underkant, som till ett bröstporträtt. En tänkares panna över
gråblå drömmarögon, råggult och oklippt hår och en blond
stubbmustasch. Ett vekt underparti för resten, och dock något
av uthållighet i kindlinjerna! Så mager han var! Ingen
därhemma skulle känna igen honom. Och så solbränd. Hår och
skägg stucko ju av som konstlad maskering mot skinnets
brons.
Nordling kastade ännu en blick uppåt gatan. Den var så
gott som tom, och först nu insåg han att det var i sista minuten,
kabelvagnarna flytt för stormen. Regnet började piska ursin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
