Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nigare, det föll med dånet av trumvirvlar, hagelblandat oeh
hårt — asfalten vitnade under dansande trindkorn. Långt bort
växte mörkret till en hastigt framrullande svart vägg, en häst
störtade vid tvärgatans hörn, och han såg människor
förskräckta springa mot närmaste ingångar. Ett visslande ljud,
följt av ett underjordiskt buller, ven och rullade som en
osynlig våg längs husens väggar, vilka tycktes vackla. På en gång
delades jättemolnet av hundratals blixtar som likt eldormar
ringlade uppåt och nedåt, liksom ätande sig en fräsande väg
i skybankens yta. Stormen, västerns tornado, slet kring hans
huvud och han famlade bedövad, överväldigad och beklämd
efter svängdörrens metallgrepp.
Då såg han hur på den tomma, övergivna vattenforsande
gatan en kvinna skyndade rakt emot honom. Hennes tunna
klänning var smetad till kroppen och kring hennes svarthåriga
och obetäckta huvud lekte himlens och stormens blixtar som
ett diadem. Hon bar i ena handen en gitarr, och det såg ut
som kom hon rätt ur det rämnande molnet.
II.
WOSSLICKS KÄLLARE.
Hugo Nordling slängde upp dörren. Den var av glas, men
ändå genombruten, täckt av ett nätfint, grönt galler. Den unga
flickan rusade förbi honom in i källarsalen.
I samma ögonblick kom en liten rödbrusig tysk eller bömare
i skjortärmarna och grått, snarare än vitt, förkläde fram.
Matrester, som leverkorv, limburgerost och dylikt, hade fläckat
hans dräkt, där han förmodligen torkat någon förskärarkniv.
Han såg ut som en slaktare men var utan tvivel uppassare.
— Gom in, skrek han, eller gå ot. Warum bleiben Sie doch
hier — so, so, in oder ot — damn it!
Nordling hoppade in.
Den lille kyparen fortsatte, darrande på målet av både
spritinverkan och förskräckelse och med vitlöksstinkande
andedräkt:
— Vi måssde natiirlich stänge här — in tette ferbannede
väder — se på det golv! Hjälp mick no, så får tu en glas bier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
