Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp redingotens alla knappar och kastade slagen vitt tillbaka,
framhävdes överkroppens starka byggnad ännu mer — en torso
som hos de grekiska gudastoderna. Han grep pappersrullen och
skakade den högt i luften. Stämman steg till vibrerande vrål,
men bibehöll ändå en viss klang:
— Mina herrar — mina herrar...
— Tyst — ts — ts, hyssjade värden.
— Tig, Wosslick, kroghållare och kopplare, före detta
alderman och statsmedelsrövare — det måtte jag bäst veta som
ljugit dig fri — tig!
Alla hade rest sig och grupperna upplöstes. Till och med
kring matbordet blev tomt. Uppassarna fnissade förstulet och
gjorde menande grimaser åt kända kunder. Åskådarna bildade
halvcirkel kring advokaten.
Men värdens runda och röda ansikte endast log. Några
rätt uppstående hårstrån från hans starkt pomaderade och väl
benåde frisyr darrade lätt. Han rullade sin feta, svarta och
spolformiga cigarr från den ena mungipan till den andra. Seende
sig omkring med sina i skinande fettvalkar begravna grisögon,
harklade han, liksom sökande instämmanden:
— Ack, den 0’Neill, han är bra. Storartad — storartad...
Den lille tyske kyparen gnäggade:
— Dja, han er pra, han er wunderbar.
Spelaren skrek:
— Bjud på något, 0’Neill!
— Tig! röt advokaten.
Därpå, slående ut med armarna:
— Mina herrar! Ni hör hur den store domaren väsnas
därute — inte sant? Den store domaren med allvar uti blick
och majestät på pannan — som någon, lyckligtvis längesen
avdöd, poet yttrat sig. Under detta de lössläppta elementens
raseri — ja, mina herrar, jag vet mycket väl att frasen är rent
förbannat utnött, men händelsevis passar den — ha vi här
kommit samman. Det tyckes mig som såge jag idel anklagade:
domare och jurymän — och varför inte för resten advokater
också — här i afton. Ty, det är vid st järnbaner et sant, aldrig
har jag bland nämnda ingredienser skådat vad man innerst
skulle vilja erkänna vara hederligt folk. Nej! Visserligen har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
