Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.0,N‘...a‘-...O*’...
%!?■’■■■".. 1 1,11 ■■■ ■ 11 ■■■’1 ”■ ——— i ’■ « * 111
jag lyckats få en stackars kvinna, som dödat sitt oäkta barn,
dömd till livstids tukthus — vet ni vad det vill säga? — och
även fått frikänd en giftblandare — han var nämligen millionär
— men vad betyder det? Bosch, mina herrar, bara bosch. Ah,
jag har talat! Gud, så jag talat! Den silvertungade 0’Neill —
mina herrar. Ja, så kallades jag. Och skämtavdelningen i våra
stora dagliga uttydde det på sitt sätt — ni förstår: silver —
tungade . . . Jaa, det var inte dumt, det var sant, silver fattas
ej — inte sant, krögare? Nå, stadsfullmäktig Wosslick, nicka
åtminstone! Vem var det som sa något? Unge man, unge
falskspelare, vare sig du hängs här i Joliet eller får en liten skön
stöt på fyra tusen volts i stolen i Sing-Sing — jag sympatiserar
i alla fall med dig! Ja, tro mig, mina älsklige, vi är o alla lika —
alla på samma stråt. Vi vandra samma väg — samma väg!
Jag är visserligen full och galen, men — hoho! — galen är jag
alltid, men — men — men inte alltid full. Det gäller därför att
alltid bli full... Herrar jurymän, jag slutar med att erinra er
om — icke edra gelikar, det gör lagen — utan — utan — utan
om att ni äro alla familjefäder, att ni ha ett hem, små barn...
Värna detta, värna dem i den dom ni besluta. Jag yrkar
livstids tukthus å denna brottsliga kvinna.
Advokaten såg sig omkring med vilda och förvirrade ögon.
Han rosslade hest och slet med ett hastigt ryck upp kragen.
Den svarta halsduken brast och hängde med ett band ned efter
västen. Så skrek han:
— Tjuvar, pack och rövare — mina bröder, vad vilja ni
ha? Jag bjuder — ta det dyraste! Hej, Wosslick...
Han stack ena handen i byxfickan och drog ut en
grabbnäve silvermynt och sedlar, dem han kastade på disken. Därpå
slog han med knuten näve i den massiva skivan slag på slag,
bemödande sig att fastnita de stora dollarslantarna i träet.
Värden sökte lugna honom.
Ett bifallssorl hälsade talet. Kyparna sprungo omkring:
— Vad vill ni ha — ni hörde han sa det dyraste?
Det blev en allmän rörelse i salen. Det var som hade det
osammanhängande talet haft en förlösande verkan på
oväders-trycket, stormen meddelat. Alla flyttade sig, rörde sig,
gestikulerade, samtalade. Åskan mullrade ännu, men på avstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
