Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
toner av rött, gult, orange — de klaraste, saftigaste toner, de
finaste övergångar. Och över de djupgröna barrskogsbranterna
och över de rökblåa höjderna ligger ett dallrande skimmer av
sol, en sky av det finaste gullstoft, en genomskinlig, glänsande
gyllenröd dimslöja.
Härliga, rika höst — ingen tid är som du full av färg, av
glöd, av festlig och bjärt brokighet!
Hög, ren, fylld av vit klarhet välver sig rymden. Stilla
och stor hänger solen däruppe som en mogen frukt, full av
klar och sval saft. Och därunder ligger jorden som en palett,
täckt av heta, lysande färgklickar – kadmium, guldockra,
cin-nober, krapplack och alla en glad friluftsmålares starkaste och
klangfullaste färger.
Härliga höst, med dina gyllne solskensdagar, med dina
blåa månskensnätter!
*
Det lider mot kväll. Solen lutar mot sin nedgång, hon har
redan delvis sjunkit bakom skogskonturen i väster.
Mitt emot, östan om dalen, står skogen flammande röd på
den branta sluttningen. Men härnere i dalgången ligger skuggan
över åkrar och gärden, som ett väldigt vidunder. Orörligt och
tungt är det, det sträcker sig från dalens norra ända till den
södra, det breder ut sig över markerna mätt och lättjefullt.
Jag vandrar mellan havresnesarna, vilka stå på åkrarna
runtom gården som lansbeväpnade vakter i långa räta led.
Då stannar jag med ens — vidundret rör på sig, sakta, knappt
märkbart. Det har vaknat ur sin dåsiga eftermiddagsdvala,
det närmar sig ljudlöst och smygande den röda sluttningen i
öster, som om det tänkte ge sig uppför den mot höjden.
Det tänker nog så. Det börjar långsamt glida uppför
branten; det vältrar sig över björkhagarna längst ned, sträcker ut
sig över barrskogarna högre upp, når småningom de kala
stupen och klintarna närmast himlen. Och allteftersom det stiger,
bleknar det röda berget; lövdungarna bli bruna, barrskogarna
bli kallt gröna, klintarna bli stengrå.
Nu har vidundret klättrat sig trött, nu vilar det mörkt
och tungt över både dal och höjder. Endast den högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0012.html
