Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SONFJÄLLETS SISTA BJÖRN.
Han går och lunkar i fjället
en gammal skygg eremit,
som stjäl sig var höst vid fäbo va lin
en fattig läckerbit.
Till fjälls att bädda sitt ide
han stiger när vinter är när
och går mot sommarn igen till dals
att mumsa myror och bär.
Man jagar honom och lurar
i snåren med hanen spänd —
en gammal ädling, en avsatt kung,
vars borg är härjad och bränd.
Jag låg i fäbostugan
vid fjällets fot en natt.
Jag hörde det tassa och lunka tungt,
där andlös i britsen jag satt.
Han hade gått och snokat
kring vallen senast i går,
i skogens driva och stigens mull
jag sett hans breda spår.
Jag hörde det andas och nosa
och krafsa på fönstrets glugg —
Nu skymde en mäktig skugga bort
all dagern blek och njugg.
Jag mötte två ögon, där stilla
en gnista i djupet brann.
Jag mötte dem fast och länge och varmt —
då vände han om och försvann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
