Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag såg honom gå mot fjället
sin gamla vanda stig
och raskt klättra upp för stenig brant,
oformlig men spänstig och vig.
Jag såg honom ligga däruppe
på klinten mörk och tung
och se ut över sitt nattliga land,
en avsatt sagokung.
Ej nog att han stötts från tronen —
skall också i landsflykt gå,
skall ur ett bakhåll dolskt och lömskt
en kula i skallen få.
Mig tycktes att samman han växte
med själva sitt gamla fjäll,
att han blev sten och fjället blev björn,
väldig med grånad fäll.
Och hinner honom en kula,
då rämnar vårt sista fjäll,
då spränges vårt sista sagoslott
i luften en molntung kväll.
* * *
EN GAMMAL VANDRARES VISOR.
1.
Tung sitter godsherrn på sin gård,
själv slav i sitt palats,
en jordfast häll, en hörnsten hård,
som sitter där han satts.
En gammal gravhäll grå och nött
och full av kylig frid:
Här Hvilar Lifvet tungt och trött
och dött till evig tid! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
