Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa senare märktes särskilt en lysande donation för
understöd åt stiftets teologie studerande vid universiteten.
På grund av dessa vördnadsbjudande fakta var det en
sällsynt talrik skara präster av alla åldrar och grader, med
hustrur och barn, som infunnit sig till begravningen. I den
väldiga salongen, där tyska kristusbilder hängde sida vid sida
med engelska färgplanscher och fotografier av gotiska
katedraler — Schaaf hade i sina yngre år varit legationspredikant —
där hade nu kring det stora mahognybordet bildats ett
högkvarter för prostar och kyrkoherdar, medan komministrar och
adjunkter garnerade väggarna. Smårummen och förstugan
fylldes allt tätare av barnflockar, sockenbor och andra lekmän.
Genom pratets viskande brus hördes från den ännu stängda
salen slamret med silver och porslin, det bråda skrapandet med
stolar, springandet av fötter, utdelandet av order och hetsigt
framflämtade svar — där dukades den storartade
begravningsmiddagen.
Ute i en liten glasveranda, ett slags vinterträdgård i
miniatyr, stod kistan mellan solfjäderspalmer och kandelabrar.
Där låg mitt i fladdrande ljussken den döde kontraktsprosten,
liten och torr, med lugnt slutna ögon och ett fint, förstulet
leende på de infallna, tunna läpparna. Pannans rynkor hade
liksom slätats ut, men på den vassa näsan lyste ett rött märke
efter glasögonen. — Han såg ut, som om han låge i
halvslummer och lätt förvånad lyssnade till detta ovana mullrande
i hans stora våning — i förströdd njutning, som om han,
lyckligt i land efter en lång sjöresa, hörde bränningen bryta i skum
mot stranden. Han tycktes ligga och mumla så sakta för sig
själv: ja, låt dem nu stimma, så mycket de behaga, bara jag
slipper vara med! —
Vid kistans fotända satt i en vilstol änkeprostinnan Schaaf,
liten och spröd, också hon, snarlik ett sjukt barn, utstyrd i
svart silkesschal och spetsmössa. Alldeles overksam satt hon
i sitt av gäster överfulla hus. Hälsningar och handtryckningar
besvarade hon med ett skyggt och förläget leende, men hennes
tårlöst för gråtna blick stirrade fullständigt frånvarande in i
ljuslågorna.
Makarna Schaaf voro beryktade för en rent av svärmisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
