- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
115

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





— Ja, Tomas, just så voro de! sade modern.

— De äro här ! sade Tomas och tog sig åt huvudet. Men
det är underligt, mamma! Jag kan se in i mig själv, och där
är det så mörkt, men stjärnorna tindra! Har man stjärnorna
inom sig, mamma?

— Ja, ibland har man stjärnorna inom sig, Tomas! sade
modern.

— Och långt borta går gubben! sade Tomas. Nu gå de
allesammans! Hör du, att de gå, mamma?

— Ja, jag hör! sade modern.

— Nu är jag så liten; mamma, jag är rädd! Det är ett
stort berg, som kommer! Hör du inte, hur det dundrar? O!
skrek Tomas till och reste sig i sängen.

— Lugna dig, Tomas! sade modern. Jag är ju här. Berget
kommer inte hit.

— Det är gubben, som skjuter på! sade Tomas. Mamma,
det kommer närmare! Bed honom, att han inte kommer!

— Var äro de döda, Tomas? frågade modern.

— De äro borta! sade Tomas och kände sig på huvudet
och på armarna. Jag känner dem inte längre.

— Då är gubben också borta! sade modern. Jag är säker
på, att han är borta.

— Ja! sade Tomas, sen han lyssnat. Han är borta. Nu
har han krupit ner i jorden igen till de döda!

Därefter gäspade han.

— Jag är så trött, mamma! sade han.

— Sov, Tomas! sade hon. Jag skall vaka över dig. Håll
i min hand! sade hon och gav honom handen.

I samma ögonblick sov han; men hon låg länge och
betraktade honom.

Det föreföll henne så främmande och besynnerligt i
rummet, som om verkligen andar hade farit därigenom, och även
hon tyckte nu, att skepnaden gick ute i natten.

Men vad hade barnet varit utsatt för? Hur kunde han
se de döda? Varifrån kommo dessa syner?

Hela hans kropp tycktes ha upplöst sig i tusende små
varelser, och han hade sett dem alla, känt dem och sett dem.

Fru Lack låg länge och betraktade det sovande barnet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free