Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gud vet, vad som finns i de där molnen! mumlade
byggmästarn för sig själv. Det kan vara åska och hagel och lite av varje.
När han gick till sitt kontor, såg han med fruktan, hur
höga, hotande och orörliga de stodo. De tycktes färdiga att
falla ner och krossa hela staden, och han väntade bara, att
en ljungeld plötsligt skulle skjuta fram och ett brak skaka
marken under honom. Och då!
Och inte en vind! Yar voro alla vindar? Skulle det inte
finnas en enda liten, stackars, usel vind i denna stad, som väl
annars aldrig var utan?
— Något kommer att hända! sade byggmästarn för sig
själv. Alldeles säkert kommer något att hända.
Och alla andra människor sade också:
— Något kommer att hända! Alldeles säkert kommer
något att hända!
Sålunda var ställningen i staden den, att man kände sig
belägrad och förgäves väntade att se undsättningstrupperna
bryta fram.
När nu solen ostört fick handskas med molnen, så är det
lätt att förstå, hur det gick. De svällde upp och började rinna
över; de ändrade färg, form och läge, de kröpo långsamt upp
mot solen, som begärligt drog dem till sig, och långt borta,
som i bergens innandöme, började det murra och skramla och
rassla. Som om man börjat ordna med någonting.
Fru Unæus var nere i stan, ty det var torgdag, och staden
var full av fiskare och bönder.
— Det måtte bli ett förfärligt oväder! sade alla människor
och stodo med ansiktena mot himlen.
— Det är betänkligt, sade en gammal man, att vindarna
ska gå bakom bergen och skyffla fram mer och mer. Jag tror,
varenda en som finns här i nejden hjälper till. De äro ju som
bortblåsta! Se! Vattnet ligger ju blickstillt på fjärden och
ångar av hetta.
Men fru Unæus gladde sig för sina gurkors räkning och
skyndade hem, så att hon i tid skulle hinna täcka dem mot
hagelbyarna.
Nu var solen borta, och himlen var som en gammal
drinkares uppsvällda ansikte med blåa kinder och röd näsa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
