Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röda och gula och gredelina blommor; och detta ansikte reste
sig över en kropp, som svettades och rös omväxlande.
Det var alldeles stilla. Fåglarna hade försvunnit, och
kattorna sutto i alla dörrar och blinkade.
Då small det till med ens. Och det blev kolsvart, som
i en tunna. Och ljungeldarna fräste, som om alla stadens kattor
rukit ihop och spottat eld i mörkret.
Och det dånade, som om molnen varit av sten och ramlat
ihop, och marken darrade, och fönstren skallrade, och hundar
med svansen mellan bena gnodde som streck efter gatorna
och yttrade inte ett ljud, fastän deras skall nyss hade hörts
från tull till tull.
Just i detta ögonblick hunno vindarna fram. De stodo
med ett sista språng på södra bergen, och då sågo de denna
förödelsens styggelse. Allt stod i flammor, likt glödande pilar
döko blixtarna ner i fjärdarnas vatten, som sprutade upp likt
ur valar, och staden påminde i mörkret om en samling
människor, som väckts av elden och rusat ut i bara nattskjortan,
ty så bleka voro husen.
Här brinner! tänkte vindarna. Vatten!
Och så öppnade de dörrarna till ett stort vatten- och
hagel-moln, och nu öste regnet över staden. Och vindarna kommo
som rasande hundar och gå vo sig i batalj med de blixtrande
och spottande kattorna; och det blev ett liv, som ingen mänsklig
penna kan beskriva.
Alltnog: fru Unæus stod halvnaken och genomvåt vid
sin dyrbara drivbänk. Hon hade täckt den väl, och hon njöt
som träden och gräset av det ljumma regnet och de svala
vindarna. Och åt livet uppe i molnen gladde hon sig.
Runt omkring var allting som utdött, inte en människa
syntes.
Då såg hon en figur komma löpande. Det var en ynklig
syn! En man, som sprang med händerna för ansiktet.
— Vad är det för stackare? sade fru Unæus; och då var
det hennes egen man.
Han sprang förbi henne, rätt in, och hon stirrade efter
honom, där hon stod, en häxa lik, med stripigt, rykande hår,
blöt och kringvärvd av blixtar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
