Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
osäker darrning över äldste löjtnantens drag och fästes
krampaktigt vid barometerstället.
Chefen harklade sig, spottade och vände denna dag för
andra gången ryggen åt sin äldste löjtnant, i det han hastigt
svarade:
”Löjtnanten får taga den lilla kamelen ombord, men endast
på ett villkor: att löjtnant Silfverstååhl får bestå apelsinerna.
— Farväl, löjtnanten. — Adjö, säger jag — ge sig i väg
bara!–––-”
Henrik Clerck var ute genom dörren, han hörde ett
förfärligt buller bakom sig i chefens salong och gick en smula
osäker och förvirrad in i sin hytt. —
Men så som det den kvällen skrattades i fregatten
Höglands gunrum, hade där aldrig skrattats förr eller senare, och
chefen bjöd på vin över lag och på morgonkröken döpte han
Gerhard Silfverstååhl i en arracksbål till kameleonten:
”För han är den roligaste rackarn på den här båten!”
Men från nästa hamnstad skrevo ”alla där akter över”
brev hem till Sverige, ända från chefen till skeppsläkarn, och
varje brev berättade och utlade från brevskrivarens synpunkt
historien om lyxkamelen.
Till Adolphine Bjelkenstjerna skrev Henrik Clerck, att
löjtnant Silfverstååhl visat sig vara en fähund och en hunds
-fott, som icke blott lånade pengar av kamraterna utan även
beredde dem obehag. Men den unga nittonåriga amiralsdottern,
en änklings enda barn, ville icke gifta sig med en karl, som
var ett åtlöje icke blott inför människor i allmänhet, utan
även inför hela Karlskronas officerscorps och civilmilitära
personal. —
Hennes stolthet var för djupt sårad och hennes häftighet
för långvarig för att hon ej skulle vinna seger över sin faders
vilja.
Det blev inget giftermål av mellan henne och Henrik Clerck.
Men från den junidagen var Gerhard Silfverstååhl en
ständig gäst i Adolphine Bjelkenstjernas tankar. Hon hade aldrig
observerat honom förut, men nu hatade hon honom som om
han personligen förolämpat henne, längtade att förödmjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
