Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• * ■ - - M1 - – , J
SlGFRID SlWERTZ
och kryssande måsar. Vad skulle han tillbaka till gnatet och
äcklet att göra? Det fanns ingen, som sörjde honom och Erik.
Ja, men hemkomsten sedan, för till slut måste de väl ändå
vända hem? Asch, vad var det att vara rädd för? Hade han
inte nyss svävat i dödsfara? Inte var det så förskräckligt, inte.
Ingenting var så farligt, som det sades. Det var bara de gamla,
som ville skrämma en.
— Låt det åka! skrek han med lysande ögon och två röda
fläckar på kindbenen. Låt det åka!
Och Fabian, ödets man, log bistert och skönt och svängde
Vindrosens klyvarbom upp mot den smala flik av horisonten,
där skogarnas molnblå strimmor löpte ut i luft och vatten
och intet land mer var att skönja.
TREDJE KAPITLET.
GEORG TAR RODRET.
Vindrosen låg för styrbords halsar och stävade över en
stor fjärd uppe i västra Mälaren. Fabian satt och red grensle
över rorkulten, otvättad, fet och solbränd. Fågelbössan låg
bredvid honom, och han bommade då och då på en dopping.
Så tände han en stor cigarr.
— Hör ni, fiblor, vad tror ni laxhandlarn skulle säga, om
han fick se mig nu, mumlade han, grisigt förnöjd, och följde
med blicken de sakta bortdrivande rökslingorna.
Man visste numera, vem Vindrosen med alla dess sköna
förråd tillhörde, ty man hade funnit en adresslapp på en
buteljkorg.
Georg stack upp ett bekymrat huvud ur luckan:
— Du ska inte vara så förbaskat säker, Fabian, för vi
tog jollen också, och den kan då omöjligt ha sjunkit,
eftersom den låg uppe på land. Bäst som det är, så är vi fast, du.
Fläckig som ett måsägg, för färgen hade inte räckt till
ommålningen, låg jollen där akteröver och svängde härs och
tvärs och hackade i skvalpet och följde dem ständigt, som det
onda samvetet följer brottet. Men Fabian fäste intet avseende.
— Asch, det kom en våg och tog den, begriper du, mum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
