Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Stå på dig, Georg, stå på dig, Georg! ropte Erik
halv-gråtande ute från båten.
Georg kramade Fabian intill sig med knogarna i hans
rygg och spande varje sena i kroppen för att mota den andres
svängar och ryck. Fabian stönade hest i det sugande greppet.
Han dunkade sin skalle mot Georgs och bet honom i axeln.
Men det hjälpte inte. Sakta och obönhörligt pressades han
ner mot marken och föll slutligen jämrande tvärs över en
knotig tallrot.
Då tyckte Georg det kunde vara nog. Han släppte Fabian
och reste sig. Fabian for genast upp med förvridet ansikte
och störtade ner på sandbädden och tog en rullsten, stor som
ett barnhuvud, och kastade den med all kraft mot Georg. Det
hade varit döden om den träffat. Men när Georg kände den
kalla fläkten av kastet alldeles vid sitt öra, då greps han av
raseri, ett iskallt, träffsäkert, förfärligt raseri. Han gick rakt
på Fabian, vilken stod där som förlamad av hans vrede. Och
han slog honom med all sin kraft i ansiktet flera gånger, på
ögon, näsa och mun, ända tills hans knogar domnade och
Fabian, som aldrig fått ett riktigt kok stryk, kröp ihop som en
igelkott och gastade på hjälp:
— Mamma, Erik, hjälp, hjälp!
Då sparkade Georg ner honom i jollen och befallde honom
att hämta Erik och de återstående tältdonen. Och Fabian
tvättade blodet från näsan och baddade sina igensvullna ögon,
och sedan lydde han snabbt och tyst.
Efter detta var han blott ett lågt redskap.
Man gjorde upp stockeld och riggade upp ett tält med
läseglet, allt under stirrande, dyster tystnad. Ingen svor
muntert över myggen, som man var van. Intet småtrevligt gräl
om vem som skulle hämta vatten, intet uppfriskande skryt
över dagens äventyr och dater.
Georg och Erik höllo sig tätt bredvid varandra och räckte
bortvända maten åt Fabian.
Fabian åt föga, rullade ihop sig och sov.
Men Georg kunde inte sova. Han låg och vred sig i sin
fuktiga filt och slog förgäves efter myggen, som sjöng i örat,
och stirrade på den fjärran, isgröna himmelsfliken i läseglets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
