Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<O***«0~ -‘O** % .‘O’**- .»©*••. .-o-.. -•o***.
y - ......... ..... ■■ ■■— —
småleende. Det är kanske för att du väntar, att jag ska
lyckönska dig först. Men, som jag sa till brudgummen, när jag
mötten i går, och han fråga, om jag inte skulle lyckönska.
Jo, nog kan jag lyckönska handelsman, sa jag, men jag tövar
lite med å lyckönska min sy ster doter.
Hanna blev röd. Morbrodern var inte den förste, som
bar fram för henne, att Frånse for efter vägarna och frågade
alla han mötte, om di inte tänkte lyckönska honom.
— Jaja, kära barn, tillade han, du får själv hösta det du
sår, och inte ska jag stämma ner de, nu när det är som det
är. Men en sak ville jag riktigt be de om. Äss du skulle råka
i någon belägenhet, så du inte vet varsken ut eller in, så
förhasta dig inte och tänk dig väl före. Det kan komma så mö
utå ett enda misstag. Och längre är det inte opp te Vitamåsen,
än att du kan resa därom å söka ett gott råd. Många har
rest dit opp och sökt för bå djur och mänsker på din morfars
tid å inte ångrat vägen. Än kunde där kanske vara ett gott
råd å hämta i den gamla gården, där mor din är födder.
Efter detta nickade Anders Petter, smackade åt oxarna
och fortsatte vägen i sakta mak.
Nu mötte Hanna både skjutsar och gående ständigt och
jämt under återstoden av vägen. För varje möte blev hon
mera blyg, hon tyckte att alla tittade så besynnerligt på henne,
och hon förstod på deras uppsyn, hur de talade och
beskärmade sig över detta giftermålet i hela häradet. Det var ju
ingenting att skämmas för att ingå ett kristligt äkta förbund
med en man, som var fri, och ingen förhandssynd med Frånse
hade hon att slå ned ögonen för, men likväl skammade hon
sig, och resan som börjat så muntert, blev en plåga, innan
hon nådde byn. Men det svåraste mötet kom sist.
Medan Hanna ännu var på vägen, hände att Magnus i
Nygård kom körande nere i bygatan med mor Sara. De
tvistade om vem som skulle ur vagnen för att gå in och handla,
men gumman fick till sist ge vika och krångla sig av. I
boddörren stod en stor, grann, mörkhyad karl, med självsäker
hållning och förnöjd uppsyn, det var Hannas brudgum.
Han steg ur vägen för gumman med en gemytlig hälsning
och kom ut på bodtrappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
