Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var denna rad av kopparkärl, som öppnade hennes ögon helt.
Med ens begrep hon vad det var för hus, på vars tröskel hon
stod, färdig att gå ditin för alltid. Ett lögnhus, ett bedragar hus,
ett hus som gömde på något, som teg över något, ett hus där
man icke förstod det som den enklaste husmor hade i blodet,
att ha sina kärl blanka på alla sidor.
Med sanningen följde fruktan. Hon var ung, hon var långt
borta från mor, hon var en, de voro tre. Hon hade velat
fri-köpa och var själv såld, rädda och var själv förlorad. Hon
skulle inte lära dem att blanka kopparn runt om, men de
skulle tvinga henne att följa husets sed. Mor hade sagt en
gång: hustrun får allt bli som gården.
Varifrån kom denna vanvettiga förskräckelse så plötsligt?
Fanns det i rummet någon mer än den slamrande gumman
och hon, något verkligt fast icke synligt? Hon kände det som
när man inne i ett mörkt rum förnimmer den tysta närvaron
av en gammal elak katt.
Var det framtiden, var det hennes egna år med pina och
kval, som allaredan funnos färdiga och ofrånkomliga i det
hus, där de skulle ingå i tiden och utgå ur den?
— Hanna, ropade Frans i dörren. Kom och säg, om det
här silvret hinner?
Hon klev ner från stolen, ovigt som en stelfrusen. Silvret?
Hade han hela tiden bara suttit och plockat i silvret? Var
det inte länge sen? Nu satte gumman pumpan i fodralet, så
kan världen förvandlas medan en kaffepumpa kokar.
— Vad går åt dig, frågade han inte utan vänlighet, har
mor varit ilak? Det brydde honom inte att gumman hörde
vart ord. Nå, varför svarar du inte, har ni redan kommit
ihop er?
— Inte än, sade gumman, men det kommer väl.
Hanna ville till varje pris intala sig själv mod, hon blev
plötsligt kavat.
— Det behöver vi inte göra nån gång, om det bara får
bli jag, som styr huset, sade hon. Och det är väl din mening
också Frånse, att det ska bli så. För två viljor kan inte råda,
och jag behöver inte vika, mor har sitt därnere i stugan.
Han spärrade upp ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
