Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
...................o.
varmt. Bakugnen var så liten här också, hon kunde undra
om draget var så bra som i den därhemma. Besynnerligt
nog, här kom hon från ett fattigt hem till ett rikt, och så
förlorade ändå allting på jämförelsen. Golvet var grått fast
ny-skurat, fällbordet och gardinerna likaså, hon tyckte att
vrå-arna sågo svarta ut. Jo, det skulle bli ett arbete att skura
upp allting, i stället för att hon borde ha tagit emot det
strålande blankt, förstås. Och sen de gamla — — —
Men en sak hade de då bättre här än hemma, och det var
kopparn. Så mycket och så grann koppar fick man sällan
se, och blankskurad var hon också.
Hon steg, utan att närmare tänka därpå, upp på en stol
för att själv ta ner kitteln hon ville ha.
— Kan du inte bida, till dess vi fått kaffe? frågade
gumman misslynt, men Hanna hade redan tagit kitteln och lyft
ner den.
— Å Jesus! utbrast hon.
Hennes tonfall väckte gummans uppmärksamhet, där hon
stod och vaktade kaffepannan. Hon tittade upp och såg
Hanna, den nya härskaren över det kära kök, där hennes livs
arbete var nedlagt, såg henne stå där uppe på stolen liksom
förstenad, med kopparkitteln i sina höjda armar. Hon hade
upptäckt, att bara den halvan, som stod vänd utåt, var blank,
den andra var ärgig, smutsig och trög, som man aldrig rört
den med en trasa. Och hon hade upptäckt än mera, att
detsamma var förhållandet med vart enda ett av de vackra
kopparkärlen, som hon beundrat nyss, när hon stod därnere.
— Vad står du och glor efter? frågade gumman buttert,
en hinner inte mer än en hinner.
Hanna tycktes liksom vakna ur en dröm, hon ställde upp
kitteln igen med den blanka sidan utåt, och hennes kalla
händer föllo ner utefter sidorna.
Allt som hänt under dagen, Anders Petters allvarsamma
tonfall, där han stod vid sitt oxlass och rådde henne att aldrig
förhasta sig, mötet med Magnus, Fransa munterhet, hans
grovhet mot far och mor, den obestämda vantrevnaden i den
rika gården, allt hade förberett sinnet på något som skulle
komma, på ett slag — utan att hon rätt märkt det. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
