- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
237

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med så stora bokstäver, förklarar sig själv ocb ej åtföljes av
några anmärkningar eller undantag. John Browns liv var en
klart talande regel. Det var så enkelt som additionstabellen.
Det utgjorde förkroppsligandet av det snart sagt med
matematisk noggrannhet åsamkade eländet, den självför vålla de
olyckan.

För Dick blev John Brown Guds eget stora pekfinger,
som hemskt varnande riktades mot flaskor med alkoholiska
drycker, som om det ville säga: låt aldrig något starkt komma
till dina läppar.

Av dessa intryck och de få, som heden gav utan att han
själv visste eller märkte det, formades och växte hans själ.
När han vid laga ålder avancerade till dräng och fick högre
lön, var han redan en karaktär, tyst och sluten, med något
av hedens tunga allvar i blicken. Världen låg för honom klarare
än för de flesta av hans jämnåriga och hans klass. Hans värld
var moralistens, obevekligt hård men också obevekligt rättvis.
Den gav envar, vad hans gärningar förtjänade. Det gällde
endast att välja. Och det var lätt att välja. Med en sådan
far som Dicks behövde man ej vara en Herkules. Utan tvekan
fann man sig vandra längs den rätta vägen. Och vad som
mera var: man fann den bred och jämn och banad, fri från
alla faror, ett mönster av vägbyggnadskonst.

*



Mary hette flickan, som Dick blev kär i. Hon var allt
det han aldrig drömt sig kunde finnas. Då han såg henne
första gången, stod hon för honom som det ouppnåeliga.
Därför blev hon också så mycket mera åtråvärd.

För ett opartiskt öga var hon väl ej så underbar. Men
man skulle i alla händelser ej ha kunnat undgå att lägga märke
till henne. Hon stack av från alla de andra kvinnorna, bland
vilka hon rörde sig. Hon var en av dessa tjänstefolkstyper,
man ej så sällan träffar på i herrgårdarnas grannskap. När
man ser dem, visslar man till ett slag och tänker: se på fan,
var han av den kalibern. Och med honom menar man den
förre godsägaren, vars stora, tunga, kupiga ögonlock brukade
till hälften dölja en trött och likgiltig blick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free