Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* • –––––––––– ■■–-■■— -...... ■ ■ ■■ •: •
Gustaf Hellström
kärleksmöten och kyrkogårdar — och han avlevererade dem,
som om de varit döda kolly. Men han behöll alltid pengarna,
de betalade, en lång stund i sin hand, räknade dem, vägde
dem. Och ännu långt efteråt satt där kvar i hans ansikte ett
uttryck, som om han vore sysselsatt med att införa siffror i
en kassabok.
Men London, staden med dess millionhövdade liv, fanns
ej till för honom.
Ibland, när han någon gång unnade sig en fristund, gick
han in i Hyde Park. Han satte sig på en bänk i närheten
av musikpaviljongen, där en regementsorkester i röda rockar
spelade. Runt omkring lågo gräsmattorna djupröda och
väl-klippta, rododendrons blommade vita och skära och mörkt
röda. Över honom skuggade de gamla träden, underbart sköna
i sina kronors form. Ett stycke bort på en kolonn stod en
amor i brons med en pil på strängen, som han sköt rakt in i
ett guldregn, där en fågel sjöng.
Han såg allt detta. Men han fäste sig knappast därvid.
Det enda, som riktigt fångade hans tankar, var fåren, som
betade borta vid den stora dammen. Då föll han samman i
minnen om heden och hemmet och Mary. Runt omkring på
bänkarna sutto älskande par, två och två. När mörkret föll,
slogo de armarna om varandras liv, tysta, tätt tryckta till
varandra, förlorade för allt annat. Då och då hördes ljudet
av deras kyssar, eller en kvinnas suck, som om någons
motstånd brustit. Mary, Mary, ropade det då inom honom . . .
Ibland, när han gick hem över gräsmattorna, sedan musiken
slutat spela och natten slätat ut alla konturer, kunde han
komma över ett par som glömska av vakterna famnade
varandra, några därför att de älskade varandra, andra, därför
att de för tillfället ingenting roligare hade att hitta på, och
åter andra, för att under några korta minuter glömma, att
de voro hungriga och intet hem hade. Då kände sig Dick
brännande het. Mary, Mary, väntar du, väntar du ... ?
Ibland gick han också omkring och såg i möbelaffäreinas
skyltfönster. Där funnos riktiga rum möblerade, matsalar,
salonger och sängkammare. Det var ingenting som Dick kunde
tänka på att skaffa åt sig och Mary. Men han stod framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
