- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
253

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fönsterna i halvtimmar, knuffad av mänskoströmmen som
passerade, och byggde på sin dröm om hemmet. I sina tankar
hade han allting färdigt: bordet de skulle äta vid, spegeln
Mary skulle spegla sig i, sängen de skulle sova i.

Eller också gick han ronder i arbetarekvarteren och såg
på hus, som voro att hyra. Åtta shillings i veckan stod det
tryckt på en papperslapp i bottenvåningens fönster. Dick
stod och såg på dessa hus, fann dem vackra och längtade . . .
En gång gick han in i ett för att ta en överblick. På kvällen
ritade han av rummen med förklaringar och skickade till Mary:
där var matrum och kök och en trappa upp sängkammare och
ett rum som skulle vara till barnen. Det kunde också hyras ut.

Eller vad tyckte hon, flickan?

Två gånger om året reste Dick hem på en dag. För varje
gång läste han nya rynkor i Marys ansikte, ryggen hade böjts
en smula .. . Där hade också kommit något nytt i hennes
blick, någonting som tärde, någonting som brände inåt.

— Är det tungt att vänta, frågade Dick.

— Nej. Inte så länge jag kan vara säker på att du inte
har något med andra kvinnor och skaffa. För då blir det
ingen mening med att vänta.

Dicks mor hade blivit gammal. Hon klagade jämt. Det
var hennes natur. Men där låg en öm glimt i hennes ögon,
då hon såg på Dick. Hon hade också försonat sig med Mary,
till och med börjat tycka om henne. För resten hade hon
sjunkit samman och blivit mindre. Men hennes händer voro
ännu lika stora, likt två föråldrade och klumpiga verktyg.

Dagen efter satt Dick åter på kuskbocken med
nummerbrickan på bröstet, liksom han gjort så många dagar och
månader förut, att de blivit till år . . . .

*



Till sist kom lyckan.

Den kom i form av ett brev från Edvard, den lymmeln.
Han hade haft hårda tider och mött mycken möda. Men nu
hade han slagit sig igenom. Nu ville han dra sin del av lasset.
Han sände pengar, bad om förlåtelse och lovade att skicka
mera. Gumman skulle inte lida nöd, så länge han, Edvard,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free