- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
254

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

;.0’*♦. ,^Or •.* ..O**.. .O” O*^. .»O***..‘O ‘. .-O*^ O** •. O * n .-O* • * O* O*.*a.

*»t? ■ r .......... ............. 1,1 11 ■ r’■

var i livet. Han ville ha så många av syskonen över till sig
som möjligt. Där fanns arbete för dem. Fyra av dem reste.

Kort efter dog modern. Hon hade ingen mera att gräla
på. Hon samlades till sina fäder, sedan hon förlåtit sin make
John hans fylleri och barnen deras odygder. Hon dog som
en mänska bör dö, efter att ha slutit fred med livet.

Då gick Dick omkring i billiga möbelaffärer och hörde
efter priset. En kväll kunde han skriva till Mary att nu hade
han snart ett rum färdigt. Ett par dagar efter kom ett svar.
Mary hade samlat pengar, hon också. Hon hade tänkt att de
skulle läggas undan, tills barnet kom. Men nu ville hon inte
vänta längre. Varför skulle hon säga, när de voro vigda . . .

Så blevo Mary och Dick gifta. Dick tog cab från stationen
till deras hem och gav till och med drickspengar.

När de funno sig ensamma och dörren var stängd och
reglad bakom dem, frågade Dick:

— Vad var det du skulle säga, sen prästen läst över oss?

Det dröjde en stund, innan Mary svarade:

— Jag är redan gammal.

Dick bara skrattade.

Då reste sig Mary upp.

— Se här! Tror du där är någon, som ens ville bedra mig nu.

Hon strök med händerna över sina bröst, ned längs midjan

och höfterna.

— Du vet inte, hur det har kostat på att vänta. Det
är det, som har gjort mig gammal.

Dicks skratt tystnade. Det minskades till ett besynnerligt
leende, medan hans huvud sjönk ner för några ögonblick.
Någonting gjorde honom isande kall. Jo . . . han hade sett. . .
Nu såg han det. Var fanns den Mary han en gång så gott som
tvingat att bli hans? Var fanns Mary med det klingande
skrattet, med de lockande ögonen, med de runda kinderna?
Var fanns hon? Var?

Han såg upp på henne. Hon mötte hans blick med två
stela, undrande ögon, ögon som voro fyllda av en tillbaka
-hållen fråga: är din kärlek slut?

Men då grep henne Dick om livet, lyfte henne upp och
bar henne in i rummet bredvid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free