Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visste om med sig själv var att han nu blivit starkare och
van vid arbetet i smedjan, där han kommit i lära. Många
konster kunde han inte göra, där kom sällan något före, som
var mera vidlyftigt än att hålla järn och borrar vassa och
laga grej or na vid verket.
Så blev järnvägen färdig en dag, den löpte utmed Usken
förbi Uskeboda nya station ner till Kungskoga stad och vidare
utmed landsvägen förbi Ovissmossen och bort genom Bjursjö
socken. Det var halvvägs hem till Hobo, han reste dit en söndag,
gick från Björkby station över Finnskogen och hem, ja, till
fattighuset, vill säja, till Söråker gick han inte, han var
alltför fattig och Wernmarcken hade för länge sedan sålt gården
till främmande.
Det var sista gången han träffade modern. Några månader
senare var hon död, och alla stora drömmar och tunga löften
voro döda med henne. Nu kunde livet inte längre bli
annorlunda, grått och mulet även i klaraste solsken låg det och
väntade på Elias med långa, oföränderliga år.
Han fick hem till sig de sista spillrorna från Söråker, så
mycket modern kunnat rädda med sig till fattighuset. Det
var bara det gamla gåvoskrinet, som fadern haft med sig till
sin fästekvinna, nu var det gammalt och gustet, målningen
avnött, beslagen rostiga. Det var fullt av småsaker, både
fästegåvor, som blivit gömda och annat som kommit till —
barnkläder, sydda av gåvolinet, psalmbok och bibel, sädeskorn
i påsar och papper, som en gång hade strypt som rep.
Elias blev ett slags förman i smedjan, en liten förbättring
var det ju, nu skulle han ha kunnat ta modern till sig, men
nu var han ensam. Johanna hade gift sig i Stockholm med en
soldat och hade det svårt, fick han höra; Elias gifte sig han också.
Det var en tös, som blivit faderlös i gruvan, det gick
kvickt och tyst.
Några karlar arbetade nere på Mårtens botten, två hundra
meter djupt, i en ort, som nyligen blivit uppskjuten. Berget
hade gjorts rent från lösa stenar och flisor, men var ännu inte
alldeles säkrat, brytarna hade varskott, till och med velat
avlysa platsen tills vidare. Men lastarna hade genare väg
fram där, och gruvfogden låtsades om ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
