Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men nu har vi ju inte ens en plats att komma
tillsammans på och språka om våra saker, hur ska vi då bära
oss åt för att få någon hjälp å bättring åt folket?
Det var väl inte annat att tänka, än att så många karlai
skulle kunna ordna en samlingsplats åt sig ganska snart,
menade hustrun.
Hon betraktade sedan hela det där arbetet på samma
sätt som hon betraktade nykterhetsföreningens verksamhet,
det var bra att sådant gjordes för dem som behövde det, för
Elias, som aldrig smakade starkt, kunde det inte vara
nödvändigt, och att det skulle vara någon verklig fara för
avlöning och annat åt en ordentlig smed, det trodde hon inte
på allvar, det gällde nog mest de lösa karlarna, som kunde
behöva någon som hjälpte dem till rätta.
Maria såg ännu världen med ett barns ögon, och
där-bakom gömde sig även barnets själviskhet. Kände hon ingen
längtan efter den förgängliga världens lockelser, så kände hon
heller intet behov att komma andra till hjälp, eller snarare,
hon visste inte att det fanns något sådant behov, hon trodde
att tingen självklart förhöllo sig för andra precis på samma
sätt som de förhöllo sig för henne, fastän de flesta människor
endast av enfald eller elakhet vände sig bort från sanningen.
Det rådde oro bland folket i gruvor och hyttor. Vid
Norrskogens stora verk hade man redan haft strejker två år
i rad, första året lyckades arbetarna driva upp sina löner,
året därpå förlorades i en ny strid vad som förut vunnits
och mer till, det var Frälsningsarmén och de religiösa som
sveko och kommo nederlaget åstad.
Den erfarenheten talade både för och emot.
Det såg inte omöjligt ut ändå, bara man en gång vunnit
tillräcklig styrka, skulle det gå bättre — arbetareföreningarna
växte ganska hastigt upp runt omkring. Strax därefter drevo
en massa avskedade arbetare omkring som vrakspillror överallt
och föreningarna voro upplösta — det tog eld i hårda sinnen!
Man tänkte inte låta krossa sig på det sättet!
De mera försiktiga viskade om att föreningarna borde
vara hemliga, de skrämdes av de stora offer som krävdes —
men i hälsicke heller! svarade de mera lättlivade — och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
