Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som går rätta vägar behöver inte gömma sitt ansikte! svarade
de mera allvarliga. På en kort tid hade vuxit upp en strid
mellan berghårda människoviljor runt omkring. Sedan
Norr-skogskonflikten avslutats blev det inga stora strejker mer,
endast en ihärdig dragkamp dag ut och dag in under bister
tystnad. Hundratals människor avskedades och gingo
förlorade på detta sätt, här och där blevo herrarna tvingade att
ta tillbaka dem som avskedats för arbetareföreningarnas skull,
men de flesta gingo hjälplöst förlorade.
Elias kom hem en kväll och var uppsagd från sin plats.
Dagen därpå gick han ner i smedjan som vanligt, ingenting
hördes av. Dagen därpå likadant — uppsägningen fullföljdes
aldrig, men som ett skott hade denna varning skakat grunden
under Elias och Maria.
— Gör de som ä rätt å tänk inte på mej å barna!
förklarade hustrun. Så får di inte bära sej åt mot oss, vi ä väl
människor, om inte herrana vill gå rätta vägar, så inte ska
di skrämma oss från sans å vett!
Elias ville inte strid. Han ville bara att folket skulle
samlas för att bättre kunna göra motstånd, om några nya
försök skulle göras uppifrån att trycka ner arbetarna. Men
först och främst ville han få till stånd ett eget hus åt folket
att samlas i. På den saken funderade han länge, sedan skrev
han till det nya förbundet för bruks- och gruvarbetare. Det
dröjde länge innan han fick något svar, och allt eftersom
tiden gick blev det alltmer klart hur osäker hela ställningen
var. Det kändes som en ständig skälva i marken, man visste
knappt om man vågade somna på kvällen, huset kunde ju
falla samman under natten, och gick man till arbetet, visste
man inte om man skulle komma hem igen som lika god karl
eller kanske som arbetslös, avskedad, bortkastad. Stod Elias
i smedjedörren och vände ögonen utåt granbacken, kändes det
alltid som en pust av köld, när han såg en förman gå förbi,
de stridande mätte varandra med ögonen. Men ingen slog till.
Det var ett nytt sätt att leva. Både för Elias och Maria
kunde det ibland kännas alldeles outhärdligt, all trygghet,
all solig vila var borta, man hade förlorat grunden under föt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
