Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kuriös i och för sig, skulle sätta mig i förbindelse med
familjen von Haneken.
I Lillhammars prostgård levdes ganska otvunget för att
vara på den tiden: dans och andra lättare nöjen saknades icke.
Särskilt njöto flickorna en ovanlig frihet, vilket var en följd
av prostinnans maximer. Ty — som hon uttryckte sig på
sitt grova mål — ”av klavbunden kalv bliver kesande ko”.
Jag ägnade min synnerliga dyrkan åt äldsta dottern Märta
och den ömma lågan tycktes besvarad fast kanske på ett allt
för systerligt sätt. Dessutom inbillade jag mig, att min böjelse
ej sågs illa av föräldrarna. Allt detta gav mig stora
föreställningar, vartill väl ock bidrog det mystiska dunklet kring min
härkomst. Ty var est ett tomrum finns, där väver den unga
fantasien och lämnar ej minsta råtthål oförsökt. Mången
skulle på äldre dar le åt slika drömmerier, mången skulle blygas
och klanka. Jag gör varken det ena eller det andra utan stänger
dörren om dem.
Emellertid skulle de föra mig till en katastrof, vilken
inträffade julen anno 1804. Prostgården var då lik en bikupa
med ingåendes och utgåendes bi ständigt på flustret, och ett
surrandes invärtes, som kunde göra en vill. Alla unga män
av traktens brukssocietet samlades att giva prostdöttrarna
sin hyllning. Däribland var en, som vi kunna kalla J. S., en
oborstad yngling men med lycklig apparence och ett dristigt
sätt som både eggar och kuvar könet. Han belägrade nu min
egnaste Märta och jag såg det rätt kallt, ty jag var säker på
min sak. En afton — jag tror det var tredjedagen — begynte
vi alla på en gång ropa: dans! dans! — jag icke minst,
eftersom jag var oförliknelig i det stycket. Prostinnan
kring-klappades och ompussades, så att hon blev ett endaste vax.
Spelman fanns i en gammal drängs person, salen utrymdes
efter behov och det begyntes en blickkorsning och ett finurligt
ögnaspråk parterna emellan. Då springer den bängeln fram
till Märta och vill bliva hennes kavaljer för hela aftonen. Jag
stod ett stycke därifrån och hade just börjat fästa henne med
blinkningar och sådant men nu räckte hon handen åt S.,
sägande: Jag får väl lov att lära honom dansa. Det var min
avsikt att göra opposition tout en badinant; dock tör mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
