Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjänare — men märk väl! — i det stora verket. Hur kommer
det sig då, att vi i honom se vår arvfiende? Ja, hur kommer
det sig att en ung och flink dräng, sprittande av kraft och
lust, med skälmsk förargelse ser gamle Husbond slå sig ned
vid patiensbordet ? Klår det icke i fingrarna efter att få påta
vid korten och ställa till något bryderi för gamlen. Det känna
vi igen, och jag slöt därav att djävulen i det stora verket
måste motsvara, vad ungdomens dådlust, övermod och
klåfingrighet är i det lilla. Övermåttan nyttigt i arbetet men
betänkligt på fristunderna.
Kungarna regera, folken lyda, fred råder, anden får sitt
och köttet får sitt, äktenskapet hålles i helgd, barnen vörda
sina föräldrar, jorden plöjes och sås efter ordning och bär
rika skördar, regn faller i rättan tid — se vilket finurligt och
väl ordnat läggspel är icke detta! Och vips blir det
annorlunda! Krönta huvuden falla, pöbeln kommer till makten,
de sedliga banden slitas, jordskorpan går i kras och hiskliga
vulkaner uppstå, skörden förbrännes eller dränkes av en
skvalande himmel — då har han varit framme, oteringen, och påtat
hemligen på korten. Och medan den Gamle brummar och
bannar, kryper han fnissande under bordet och lovar att aldrig
göra så mer. Men att han tills dato ej blivit eftertryckligen
tagen vid örat och kastad på dörren, det bevisar att han i det
stora verket är en rask och omistelig dräng.
Så spekulerade jag och glömde icke heller etiken. Om
vi äro brickor i ett läggspel eller korten i en patiens, hur böra
vi då rätteligen förhålla oss? Är det icke likgiltigt vad vi oss
företaga och måste vi icke hemfalla åt den gruvligaste fatalism?
Ingalunda! I patiensen hänger allt på valörerna och om dessa
bringas i orätt ordning, brister det hela. Därför är det vår
synnerliga uppgift att noga besinna vår valör och ödmjukeligen
ordna oss därefter så att icke tvåan tar tians plats eller knekten
kungens. En var har sitt bestämda värde att kvarhålla och
framvisa och falska pretentioner är den största orsaken till
släktets olyckor. Detta fann jag vara en god grundval för den
Carlanderska etiken och jag broderade den med vidlyftiga
konsekvenser, som här kunna utelämnas.
Alltsamman rann genom min hjärna på mindre än en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
