Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.....................................................•g».
halv timme, och jag kände det som om jag fått kvicksilver
i blodet. Rätt vad det var, sprang jag upp och pulsade hemåt.
Ty i min kammare, som låg ovan tvättstugan, var jag väl
försedd med papper och utensilier. Prosten hade nyligen lånt
hem några rara böcker, som delvis skulle avskrivas, och medlen
härför jämte hela långa vinternatten offrade jag på B. B.
Car-landers Theodicé eller Wärldsf örklar ing. Kroppen huttrade,
men anden glödde. Vad jag nu nedskrivit med ett löje, måtte
visst ha haft ett annat utseende den natten, så till skal som
kärna. Ja, vad skalet beträffar helt säkert! Jag försåg mina
tankar med så många paragrafer, över- och underavdelningar,
anmärkningar, citat och bevis, att det hela tedde sig ganska
finurligt och rimligt. Och när den sista snirkeln sattes, kände
jag, att min lärda möda tagit skammen från mig och att jag
med klar blick kunde se envar i ögonen, vore det så prostinnan
själv.
Vad nu skammen beträffar så blev den mindre än man
kunnat förmoda. Prostinnan hade väl sura ögon en tid bortåt
men kom icke vidare in på kapitlet. Och prosten, som
dunder-basade hiskligt från predikstolen, avlade strängheten med
kappan och var nästan flat i sitt hem. De plirande ögonen
och en liten glänta, som då och då yppade sig i det järngrå
skägget, antydde, att han log i mjugg på min bekostnad. Det
förtröt mig icke det ringaste, ty nu visste jag, vad karl jag var.
Jäntorna hade väl ett och annat speord till överlopps, men
jag förbryllade dem så genom mitt värdiga och
hemlighetsfulla uppträdande, att de snart blevo helt beskedliga och
undrande.
Jag umgicks med stora planer. Snillefostret skulle
ingalunda begravas, men min första tanke att befordra det till
trycket strandade på kostnaden. Under Hinnersmässan i
Örebro slank jag in på Lindhska tryckeriet och lämnade med
skälvande händer mitt opus åt faktorn. Han vägde och mätte
och nämnde till sist en summa, som kom mig att baxna. Och
då jag antydde, att detta vore något, som han kanske icke
alla dagar fick trycka, nämligen en världsförklaring, svarade
den stuten, att det varken ökte eller minskade kostnaden.
Då köpte jag av det bästa papperet och vid hemkomsten satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
