Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.0» 0*‘... 0’**..‘0****.-0’**..*0**«..*0* «»**0*’*.*-0–.*0*‘.. 0‘**.. 0-*.. ab
!■:■■■» ’■■■■■■■■ ■■■ ’ -1 ■— —............ ■ -................................. ■■■’ •:»
Den enda oberörda var naturligtvis mamsellen, som nu
övergick till att skildra sina tre kardinaladoratörer, Lasse, Olle
och Emil. Lasse beskrevs som en personifikation av det fina
vettet, Olle förkroppsligade krigarens högsta egenskaper, och
Emil var den bottenrike och ärlige köpmannen samt ett rent
under av sentiment och fina seder. Dessa skönmålningar
minskade icke kaptenens ohåga vid livet: redan hade han börjat
flåsa och suga i knävelborren, då Försynen nådigt sände oss
en avledare.
Ut ur den kvällstilla skogen trängde ett ljud, som jag
just ej kan likna vid något om ej vid den hjärtskärande
jäm-mern från en döende gris. En hemsk klagan fyllde hela nejden.
Vargar var ej att tänka på, än mindre rövare, men ängslan
stod målad i allas ansikten ej minst kaptenens. Han reste sig
hastigt från bordet och tryckte båda händerna mot bröstet
där penningpungen hängde på en snodd. Förskräckelsen blev
dock kort, ty i nästa nu kom moran utrusande, även hon
över-siggiven fast av en obetydligare anledning. Oljudet var
ingenting annat än postiljonens hornfantasier:
Kristinehamnsdiligen-sen anmälde sin ankomst. Uppståndelsen blev icke mindre
för det: samtliga störtade mot huset för att intaga och hålla
sina rum mot de kommande. Blott jag, som tills vidare ej
benådats med någon sovplats, stannade lugnt i det fria, ett
bevis för den gamla satsen, att fattigdom friar från många
bekymmer.
I sinom tid rullade diligensen in genom grinden. Det var
en vanlig kupé med plats för fyra. På bocken sutto kusk
och postiljon, den senare allt jämt med hornet för munnen,
dock utan att blåsa. Bådas höga färg och stirrande ögon
angå vo, att vägkosten varit riklig, särskilt den våta. Gästgivarn
tog genast hand om krakarna och förde dem till stallet, moran
lossade packningen, ty höga vederbörande blev lugnt sittande
på bocken, antagligen hisnande inför nedstigningens faror.
Men plötsligt uppstod i det inre av kupén ett fasligt
kattrakande, som satte liv i kusk och postiljon. De vältrade av
bocken och skyndade till var sin dörr, som öppnades.
Kattra-kandet fortfor, och då jag tittade in i vagnen såg jag ett enda
röse av armar och ben och närmast dörren bakstycket av ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
