Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
... o* *..o* •...©•••.. o •...*o é.-o -.. o
*•«?"’■............. ‘r~“’1
..•o*
Dock, stark eller svag, kvittade lika för Dugald Stewart
och syster Maria, ty i vilket fall som helst kunde icke de sårade
lämnas att dö, förr än deras rätta stund kommit.
— Naturligtvis icke, sade de två.
— Icke alls naturligtvis, sade jag, ty eftersom denna stund
för de flesta av dem i alla fall var mycket nära, kunde man
tycka, att de borde gjort strax vad som i alla fall skulle ske
snart och givit sina vårdare tid att fly.
— Hur känns det att göra sig redo att dö för döende?
frågade jag de två, och syster Marias ljusa skratt kom in från
mörkret och mötte gamle Dugalds — något annat svar fick
jag inte. Jag hade satt mig så att jag såg hennes ansikte, ty
jag kände mig beklämd denna afton, den första, som jag
tillbringade uppe på mina ben. I själva verket hade jag nog
varit tillräckligt återställd för att ha kunnat följa med
missionärerna, men jag hade stannat kvar. Till en del därför att
det var fördelaktigare för min tidning, ty vem vet om
missionärerna, som alltid voro så försiktiga, råkat ut för några
äventyr värda att kabla om. Men där Dugald Stewart och
syster Maria voro — dessa två, om vilka det talet gick från
Seul till Tonkin, att ville man ha fatt i dem, fick man ta reda
på var det var fara å färde och var ingen annan ville vara —
där kunde man alltid vara säker på dylika. Till en annan
del därför att det denna gång icke fanns någon verklig fara
för handen för andra än dem, som icke ville förneka sin kristna
tro. Vad som än hände kunde jag alltså vara trygg till livet,
ty mig skulle det icke genera det allra ringaste att om så
erfordrades avsvärja denna tro, som jag icke ägde och som
jag förövrigt under min bana som tidningskorrespondent och
specialist på österländska religionskrig å tjänstens vägnar redan
ett par gånger förut varit tvungen att avsvärja. Bland annat
skedde det en gång i min första ungdom, då jag satt fången
hos kung Theodor av Abessinien. Jag resonerade nämligen
som så, att även en religiös högertidning, som min, måste
föredra en korrespondent, vilken förnekade sin tro för att
telegrafera nyheter, framför en martyr, som icke gjorde det, och
jag tackade Gud för att hedningarna ännu höllo så styvt på
religionen, att sättet lönade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
