Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sfc ,., .......—— ■ ■ ■ –-— ––––––––-——•:*
Ur Fattigfolk
med ryggen mot väggen och höll henne på en armslängds
avstånd. — Yad i all världen skulle han göra med detta
fruntimmer ?
Några minuter rådde fullständig tystnad och orörlighet,
så kände hon plötsligt en sakta rörelse av de händer hon höll i,
försiktigt lossade de hennes grepp.
—■ Nej, jämrade hon sig — ack nej, gå inte!
Men han vände sig om och flydde helt fegt, hans
gles-håriga huvud gömdes av hatten och han försvann med det
lättade sinnet hos den, som undsluppit en stor fara — — —
Hur fröken Jansson kom uppför trapporna och hur hon
kom i säng eller hur hon alls överlevde den följande natten,
innan dagen kom med sina broderier, sitt kaffe och sina
aspirin-pulver, som hjälptrupper — det begrep hon aldrig riktigt själv.
Och aldrig förlät hon sig själv denna kväll — helt vilt
önskade hon sig döden och den gleshårige unge mannen samma
död bara för des3 skull. Aldrig mer satte hon heller sin fot
på någon biograf och allt flera blevo de inbillade bjudningarna
— hennes stolthets sista värn.
Åren gingo — hon blev 35 år, 36 och hon blir väl äldre
om hon får leva. Med tiden har hon dock blivit lugnare.
Hon har upptäckt att livet kan levas någorlunda drägligt,
om man blott iakttager vissa försiktighetsmått — t. ex. låter
bli att tänka annat än på de vardagligaste behoven, aldrig
ser sig i spegeln och sover så mycket som möjligt. Särskilt
det sista. Om hon tänkte skulle hon tänka att sömnen är
livets belöning och vad hennes eget liv angår dess enda mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
