Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;«*I.HIMN l».ii..mn .... I. ” — ........... *y
Ack, alla Liv, som blott i Mörkret leva ...
Men varför straffas de? Spörj nattens nordan,
som vill förfrysa själva ögats tår glans
och strömmar fram med rimfrost och fullbordan!
Långt bittrare än själva hädanfärden
är dock att överleva allt det kära,
som kunde vittna om ens verk i världen
och till ens ålderdom sin hyllning bära.
Var är det nu, det solskensvita huset,
som låg här förr och teg med denna mjuka
och fromma tystnad, som vet mer än bruset?
Därinne hostade de vita sjuka
i vita sängar — lät så lövens grönska
reflexer strimma taket i kliniken,
begynte halvförbrunna ögon önska
en återsyn med drömda hälsoiiken.
Kanhända låg med malörtsmak på tungan
en levnadstrött i en av dessa sängar
och kände lust att åter fylla lungan
med porsens läkedoft på sköna ängar.
Den gamla gatans flugsurr tycktes länka
från fönstren och till löven en förtrolig
meddelsamhet, och det var ljuvt att skänka,
när saven sjöng i valven grön och solig.
De se ej skuld. Är kanske skulden denna?
Här stå de. Rötan fräter stammens skreva,
och vasst som yxblink stjärnorna de känna.
Ack, alla liv, som blott i mörkret leva!
Men vad är ändå dessa livs elände
mot människans? Här finnas de som dölja
förfalskande för viv och vän och frände
sitt sanna anlet, och fast sol-år bölja
bevekligt mot dem, brusande av stunder,
då alla röras, ge sig hän och tala
och öppna hjärtana för livets under,
gå de i samma orkeslösa dvala.
De leva bland oss, äta, dricka, skratta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
