Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men jag vet mera: orkeslösa skutor,
som flyta dött på hamnbassängens spegel
likt öde packhus utan ljus och rutor
och aldrig mera under bruna segel
få höra mäns kommandorop och eder
i öppen sjö, där vita fyr ljusprickar
se ut mot viddens gröna segelleder.
Blott hamnens oljetröga dyning slickar
det gistna skrovet, vars kajutor dofta
av forna frakter — tobak, te och kryddor —
med middagsvarma minnen av de ofta
från redden skönjda landens bambuhyddor
i gula majsfält, där de svarte sjunga
tills nattens skymning summar av moskiter.
O blå ek va tor veckor, sommartunga,
o n or ds j östormar, fradgande banditer,
0 livets resor! Natt för natt de bära
en last så tung som aldrig förr i världen
av ånger, samvetskval och sårad ära . ..
Ty de ha räddat sig från sagofärden,
den övermäktiga, förmätna, sista,
då de vid trötta pumpars sång gå under
med man och allt och som en hederskista
få ro i havets skrockomvärvda lunder.
Vid evigt vinterläger töjas alla,
och allt som åren sina trossar veva,
brigg, skonert, bark och galeas förfalla.
Ack, alla liv, som blott i mörkret leva!
Och tänk på nakna gamla träd, som röken
gjort svartare än mullen, deras boning,
som gäckar dem och dömer dem som spöken
att ovan jord nå syndernas försoning.
Vad ha de gjort för ont? Den gyllne friden,
som varje höst beglänste deras krona,
var den ej lik ett diadem, vars smiden
1 himmelskt daggblå morgnar borde trona
kring späda jungfrupannors bleka vårglans?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
