Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CREDO.
Vad jag har skådat som en invigd vän
är blott en del och ej på långt när allt,
oändligt återstår att älska än,
försummat liv i gripande gestalt.
Lätt formas klangen av idyllens flöjt,
när sunnanbrisen smeker jordens hud
och fjärilsspannet hejdar sig, fördröjt
av rosenträdet, en förälskad gud.
Men verklighetens allvarsamma ting,
de bjudas ej som blommor i en skål,
och i det tysta vänta runtomkring
svårare kärleks dunkla föremål.
Det fanns en tid, då människornas tal
ljöd mera tomt för mig än trädens sus —
0 liv, hav tack att genom blida kval
urgammal innebörd för mig blev ny!
Den gamle fiskarn, botande sitt garn
1 havets ödslighet av storm och salt,
den unga modern, mättande sitt barn
med öppen blus — år det ej mening allt?
O uppehållelse, bestämda gång
av stilla händelser och lugna värv,
dig, livets vilja, ägnar jag min sång,
dig underlyder jag med blod och nerv!
Tag mig i tjänst, min klara stjärna bliv
och låt ditt allvar stråla tusenfalt,
om också det jag fattar i mitt liv
blott är en del — och ej på långt när allt!
–––*–––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
