Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något... — Hon såg allt så tydligt, kände nästan den trygga
värmen på hand, som hon skulle stoppa in i hans kavajärm ...
En velocipedklocka skorrade till, så att hon spratt upp.
En flicka i vit blus och ärmar, som pöste av farten, kom
åkande ... Hon såg upp, gjorde ett par snabba svängar —
spetskragen reste sig som halsfjädrarna på en fågel — och
hoppade av vid stenhögen . ..
Han tvärstannade, släppte Amandas arm... tittade i
marken, grubblade mot en stjärna, smällde med fingrarna
och visslade slutet på en melodi, som helt apropå kom ur
luften . . .
— Aj, aj, aj, sade han. Det här var illa, just nu kommer
jag ihåg, att jag har ett s. k. pass ombord, d. v. s. måste
vak .. . vara där . . . det, det kan bli tråkigheter annars,
som .. . som ... Å, kära fröken — förlåt!! att jag inte kunde
följa, som jag så gärna . .. att jag inte kunde, kunde hålla
mitt ord ... — Han såg ut, som om han hela vägen burit en
stor korg med hemligheter . . . locket hade varit nära att
öppnas . . . Och nu, och nu — nu kom Plikten och stängde
det. . . Vad förmådde väl en stackars människa mot Den . . .!
Han sökte oroligt utåt fjärden: en båt?? en båt?? —
Han tittade på Amanda . .. Och liksom tvärsäker, att Plikten
trots allt ej många minuter kunde hålla stånd mot henne,
fattade han hennes hand och sade lågt: i morgon söker jag
upp fröken och ... — Det var med stor möda han kunde
hejda sig att strunta i hela världen och redan nu förråda, det
som då skulle hända ... Så försvann han in i mörkret...
Allt skedde så fort, att Amanda ej hämtade sig på en
lång stund. Det kändes som om hon setat på biografen, när
bilderna snabbt rullade förbi, och hon var lika yr i huvudet.
Då hon gick efter kajen, var varje skuggstrimma en förrädisk
tross, som man måste lyfta foten för . .. en liten ljusfläck
på backen var en pöl, som fordrade, att kjolarna skulle dras
upp minst till knät. . .
... I morgon ... i morgon och . . .
Det klarnade plötsligt kring henne, blev ljust och stort...
— Det var riktigt bra, att det ej blev i kväll, sade hon
för sig själv. — Hon kom plötsligt ihåg, att nu hade hon alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
