- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
393

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



minuterna i tjugufyra hela timmar att gå igenom allt på. —
Kanske står han på däck därute och stirrar hitåt, kom det
plötsligt för henne.

Hon blev alldeles varm vid den tanken, drog till hälften
fram näsduken för att vifta ...

Tänk om .. . Kanske man fiok ha bröllopsresa ombord
på en sån båt. .. Barkassen hämtade som i dag . .. Hon
hade fått en grönrutig långkrage av honom till present, den
bar hon på sig . . . Hon hade glansstrukit en krage åt honom . . .
När de kommo gående arm i arm, sprungo bekanta ur
gårdarna ... Karin Anderson och Eva Uppenberg och Malla
Dau stodo bakom en knut och voro rädda för att hon ej skulle
känna igen dem .. . Då släppte hon hans arm: vänta ett
ögonblick! — Hon gick fram till dem: snälla Karin och Eva
och Malla, tack för allt... — och hon lovade dem en present,
när hon väl var tillbaka . . . Vid tulltrappan mötte hon Anna
Uhlander .. . Men då måste hon verkligen bli styv i nacken
och se åt sidan — det var det minsta Anna förtjänade...
Och hon skulle vända sig mot honom och säga, ganska högt:
kära gubben, att jag glömde presentera dig för Karin och
Eva och Malla .. .! Men det är sant — vi ska ju ha
bjudning för dem, så fort bröllopsresan är över och då!

— Nej, jag tror jag aldrig kommer hem i natt. sade
Amanda och samlade energiskt ihop kjolarna. — Få se! —
jo, där är det ju jag ska gå upp.

Hon hade gått i många cirklar, men nu var hon äntligen
framför hemgränden. Lyktan stack en kil ljus upp i den,
det lyste i ett fönster . ..

Hon stannade plötsligt och lyssnade . .. Ett lågt, belåtet
skratt — hon tyckte, att hon hört det i många, många år —
bara en bit ifrån henne . ..

Där stod han ju... bredvid en vit blus och en
velociped ... Han tryckte den vita blusen hårt mot väggen . ..

— Du lilla, lilla, lilla, sade han hänryckt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free