Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• •’* " "™ " I . »i in ,i i.. i ..i ,m,m, m .... •.‘
Birger, Sjödin
— Har du nå i pannan, mor?
— Ja om det inte blivit hål i henne sen jag såg dit sist,
så, sade hon och skrattade sitt kurrande strupskratt.
Hon var riktigt belåten att ha honom här igen. Hur det
var, så vart det långsamt, om den ene var borta. Nu fick
man väl höra en hel hop utifrån. Och så kunde man stiga
upp från skurningen. Ty om man var renlåten aldrig så, blev
man ohjälpligt less att skura nån längre stund.
— Ja, den lort som är, nu, får vara i fred för mig, sade
hon och rafsade ihop trasorna. Ingen behöver väl gå och
sticka näsan under sängen och bordet och dragkistan, precis.
Och hon såg belåtet utefter den rena golvfläcken, som
låg och svettades och skämdes mellan svarta kanter.
Hon slängde skursakerna i förstuskrubben och
skurvattnet utom bron.
Jesses, vad hade han med sig här?
Hon öppnade nyfiket på locken. Färskströmming! Och
gäl! Vad i alla hundra väder ville han med gäln?
Det spratt riktiga nyfikenfiskar i henne. Ty nu visste
hon, att han bar på mer än hon trodde. Hon tog förklät och
snöt sig, skrattade tyst. Hela hennes rynkansikte flög som
ett solspel. Munnen, som ej hade en enda tand, gjorde de
lustigaste krumelurer: än tuggade den en duktig limpbit, än
sprutade den ut vatten, än bet den ihop sig så att hakan kom
mot nässpetsen.
Hon skyndade ut i vedlidret och plockade ihop lite kvist.
När hon kom in igen, fanns ingen krumelur kvar. Ögonen
voro tomma och blanka, sade alls ingenting, och underläppen
hängde helt trött.
Hon blåste i glöden och Fällström höll, avvaktande,
huvudet mot henne.
— Att ni fick lobyggningen färdig så tidigt! kastade hon
fram liksom på måfå.
Det var bara denna inledning, han väntat på. Nu steg
han upp från stoln, trampade ut spottfläcken med foten och
satte sig på sängen.
— Hå, det gick undan, det! Två dar hade vi domkrafterna
där och två dar rev vi taket och satte närapå en ny takresning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
