Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sen kröp det av lite omsänder, så att i går var det tolv
dar. Och nu har Nordin gamlon lika fin som en ny.
— Var det inte nån fler än du där, inte?
— Joo! Nicke, dotterson hans, var där. Men jag ska
säga, att så gammal jag är sprang jag som en unghingst opp
och ner för stegen. Och där red jag högst uppe på takåsen
och tog emot stockarna. För Nordin vart så huvud vinglig,
han, fast han inte är äldre han än jag.
Han tittade triumferande på henne, tycktes be henne
betänka, om hon gjort det förr, vilken dundergubbe hon hade.
Madam Fällström satte fram kaffet och figurerade med
mun. Så böjde hon sig ner och knöt skoremmen, och öronen
gingo upp och ner.
— Vad gav hon er för mat, madam Nordin?
— Mat? Hå, vi fick färskströmming med dillbla’n
omkring, och det var då gott ohjälpligt, fettet rann riktigt
bort-ur’n. Och så var det korv ibland, och fläsk ibland, och
blodbröd. Och svagdricka fick vi dricka det vi ville dessemellan,
och kaffe om rnornarna.
— Du var väl inte så hågad att komma tillbaks till det här
tomhuset, då, sade hon och sysslade, fortfarande bortvänd.
Fällström hann ej svara. Dörrn small upp och Albina
kom in. Kristina, dottern deras, hade skaffat sig några
småbarn på sidan, och nu hade de måst ta den här — en liten
gumma på sju år.
Hon hängde en stund hjälplöst på låset, innan hon fick
igen det. Så satte hon ifrån sig cigarrlådan, där hon hade
sina glasbitar och klutdockor och kiselstenar, och gled rätt
fram mot morfarn.
Hon tog honom i hand, neg, gled så tillbaka i en vrå
och satte sig.
Fällström makade koppen inpå bordet. Tänk sånt
lill-gryn — att hon neg för morfarn!
— Kom hit får du se, vad jag sparat åt dig, sade han
och drog en långskorpa och två sockerbitar ur fickan.
Albina gled lika stilla fram igen. Den ena handen tryckte
hon kring skorpan och sockerbitarna, den andra räckte hon
morfarn och neg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
