Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birger Sjödin
— l?J
Fällström gjorde fast i räcket. Så gick han upp på kajen,
tyckte, att det kändes skönare betrakta henne så där
uppifrån. Människorna som gingo förbi — hade de vett om vilket
juver hon hade?
Nu hände något.
En dräng stannade med sin mjölvagn. Han tog en säck
på ryggen och gick in på fördäck.
Kon stirrade emot honom, ögonen trängde sig ut. Här
var ju döden i grym och oanad gestalt! Hon kastade sig åt
sidan, föll med hela sin tyngd mot räcket. Hakarna flögo
upp — och kon utom relingen. Ett ögonblick hängde hon
i grimman. Så blev det bara ett oändligt plumsande och
fnysande, tills man såg henne, med huvudet höjt som i seger,
ge sig utåt hamnen.
Fällström kände sig ett ögonblick fastspikad vid kajen.
Så ryckte han sig lös, hoppade ombord:
— Kon har fallit i sjön!
Däckspojken gapade, tog allt som en vacker
gratisföre-ställning:
— Maskinisten är och äter frukost, så nu får ni klara er
bäst ni kan.
Fällström slet livbojen från en lyktstolpe, fann genast
det onyttiga i detta, sprang så nerför kaj trappan och ställde
sig på nedersta steget. Med ena benet gjorde han ibland en
rörelse, som om han tänkte gå ut i vattnet.
Det kom folk till. Några busar, som legat och druckit
öl bakom en vägg, närmade sig, buteljen i hand.
— Hur ska jag bära mig åt? Kon min är i sjön, sade
Fällström, och det lät så underligt i halsen på honom.
— Låt kon gå åt helvete, då hon är så djävla dum! skrek
en och ett skallande skratt hördes. Se på nötet, gubbar!
Man såg.
Kon hade simmat långt ut, for nu runt på en fläck. Hon
fnyste och frustade, tycktes njuta av att få sträcka benen
ifrån sig och ligga på något, som var mycket mjukare än halm.
Körde man ner huvudet — kanske kom man då ändå mjukare
och behagligare till? Hon dök med nosen på försök, kände
en svalkande kittling i näsborrarna. Så körde hon envist under,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
