Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄRAN OM TVENNE STATSMAKTER.
(Ur Vad folket väntar av den nya representationen.)
Inför den lysande samlingen av svenska folkets utvalde,
till vilka jag ”ur skuggan av min dal” djärvts ställa mina ord,
behöver jag naturligtvis ej citera, vem det var som fällde det
bekanta yttrandet att: människan är ett sent begrepp
i historien. Lika litet kan det vara av nöden att inför eder
— forfarne i det offentliga livets värv och vårdare av statens
angelägenheter, som I ären — anföra bevis, att detta yttrande
äger sin fulla, sorgliga riktighet. I måsten, så väl som någon,
känna att begreppet människa i själva verket kommit så
sent, att det där och var ännu alls icke hunnit få något
fotfäste å den faktiska verklighetens mark: — t. ex. där,
varest graderade röstskalor tillerkänna banksedeln en rätt som
nekas personen, eller där varest en försvarslöshetsstadga
straffar armodet såsom urbota brott, eller där varest ett
stats-kyrkligt gendarmeri får lägga skändande hand på individens
helgedom — hans religiösa tro. Allt detta måste Sveriges
lagstiftare känna — i en mening åtminstone — lika noga som
jag. Från den dag då I, även i en annan mening, kännen
det så som jag, skall ^begreppet människa” sent omsider
träda inom den verklighetens port, där det hittills väntat
förgäves.
Ännu senare i historien är emellertid nationens begrepp,
vilket I lätteligen finnen vara det förras tvillingbroder: bådas
rot är personlighetsprincipen, som innefattar på en gång den
självständiga individens och den självständiga nationalitetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
