- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
46

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

begreppens blankslipade ytor har det svårt att klänga sig fast.
Med alla sina ofullkomligheter och skrovligheter, för att ej säga
just genom dessa, erbjuda våra vanliga ord minnet mycket
säkrare fästpunkter. Det, begreppsmässigt sett. ofta oriktiga
sammanhang som förefinnes mellan språkets särskilda ord, den
gruppering av de härledda ordens tallösa skaror kring ett
jämförelsevis inskränkt antal stamord, vilken alla språk förete —
detta allt underlättar i oberäknelig grad mödan att inhämta
och fasthåila tingens namn. Erfarenheten visar oss ju att det
är långt mindre svårt att lära sig namn på personer och ställen
ur ens eget språk än ur främmande. Skälet är just det, att ett
inhemskt namn ansluter sig till något redan bekant: dess
etymologi är i de flesta fall till en viss grad genomskinlig.

Härtill kommer att hela det icke ringa erfarenhetskapital
som ligger samlat i ordens etymologier väl kan anses värt ett
bättre öde än att helt och hållet tillspillogivas. Varje namn
vilar dock på någon, om ock bristfällig iakttagelse eller tanke.
Många värdefulla små rön, till vilka man kanske ej utan möda har
hunnit, ligga bevarade i språket. Ett litet exempel, det första
som för ögonblicket faller mig in. Att roten av
Helleborus-plantan vållar nysning känner varje svensk, då han vet att
växten heter prustrot, nysrot. En fransman, som med
bibehållande av det klassiska namnet kallar den ellébore, kan
däremot lätt, livet igenom, förbli okunnig härom.

Slutligen är det ett i historiskt hänseende ofta högeligen
intressant, stundom uråldrigt material som ligger inbäddat i
ordens etymologier, såsom fossilier i gamla jordlager. Då andra
historiska källor tiga, ger oss ofta själva ordet viktiga och
oväntade upplysningar. Jag kan ej här inlåta mig på denna
omfattande fråga. Jag anmärker blott att säkert ej ens Adanson
själv hade något emot att hans minne av Linné förevigades
i det botaniska namnet på världens mest vittskuggande träd,
det i Senegal växande ”baobabträdet”, Adansonia digitata.
Och även för oss andra, som hysa intresse för botanikens
historia, har ett dylikt namn sitt lilla värde.

Då vi av praktiska skäl måste nöja oss med ett etymologiskt
språk, kunna vi alltså trösta oss med att detta i alla fall har
åtskilliga avsevärda fördelar att bjuda oss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free