- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
47

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

? • - ■ -.....’ ” ......i. i. ■ mmf ■ ’.i.. •«:

Ur Språkets makt över takken

Kärleken för metaforer — för att återvända till vår
utgångspunkt — är dessutom så inrotad i våra sinnen att vi ej
skulle vilja undvara dem, även om vi kunde det.

I alla språk, äldre såväl som yngre, kan man iakttaga den
företeelsen att enkla, färglösa namn ofta utträngas av ord som
genom den bild eller jämförelse de innehålla äro liksom mera
åskådliga och levande. Och vi kunna med visshet förutsäga,
att så länge vårt släkte ännu ej har uppgått i rent förstånd, så
länge känsla och inbillningskraft ännu spela en roll inom oss,
så länge vi älska vårens fagra blommor och ej blott höstens
matnyttiga frukter — så länge skall ej ett Adansonskt språk
komma att talas på vår jord.

Vi ha nu rört oss på ett område där man åter, liksom när
det gällde språkens grammatiska byggnad, nödgas erkänna
att en stam av råa vildar kan vara fullt likställd med en nation
av högsta kultur. Intet hindrar att fantasiens rörlighet hos ett
barn eller hos en fullkomligt obildad person är mera utvecklad
än hos en högt bildad man. Och detsamma som gäller om
den enskilde gäller här också om folken och deras språk. Att
vid en lägre bildningsgrad fantasiens verksamhet blir stängd
inom trängre gränser, detta faller av sig självt, men hör ej hit.

Noga räknat borde ju — såsom jag redan har haft
anledning att framhålla — det språk ställas högst vars ord alltid
ginge rakt på sak, utan all metaforisk utsmyckning. Om visaren
på ett ur pekar rätt, så betyder det föga huruvida den också
är prydligt utsirad. Men om kravet på precision drives därhän
att uret blir så dyrt att man ej kan få det i sin ägo, eller så
skrymmande att det ej rymmes i ens ficka, och om likaså
språket blir så svårlärt att det ej rymmes i ens minne, och så
förståndsmässigt att man ej kan göra sig förstådd därmed, då
är det icke mycket bevänt, vare sig med uret eller med språket .
Fantasielementet i språket är oumbärligt, om språket skall
kunna läras.

För övrigt bör här uttryckligen sägas, att om än det
språkliga bildverket obestridligen har sina faror med avseende på
tydligheten, så gäller detta dock endast undantagsfall. En
spetsfundig hårklyvare skall nog kunna påvisa att nästan varje
sats innehåller något tvetydigt ord. Men hur är det med denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free