Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 0 -.. o -..-o -...-O* •
tvetydighet? — Hår klyvaren må börja sin demonstration med
sitt eget vedernamn. Jag vet icke om någon skämtare har
hittat på att kalla en frisör för ”hårklyvare”, men nog borde
den person i vars yrke det ingår att fördela huvudhåret i flätor
eller lockar kunna nämnas med detta ord. Och ändå är jag viss
att ingen någonsin har missförstått uttrycket.
Med gott samvete kunna vi alltså bortse från
tydlighets-bekymret och glädja oss åt den spelande fantasi som skaflar
fram så pittoreska, så målande ord som det ifrågavarande. Se
vi honom icke framför oss, denne klyftige lille herre som med
sin nyslipade kniv i handen mödar sig att klyva ett hårstrå på
längden? Och få vi ej därmed klart för oss vad subtil
spetsfundighet vill säga — och hur mycket den är värd? Inse vi
icke på samma gång att det ej är utan skäl som ett sådant ord
har gjort lycka och ska flat sig medborgarrätt ej blott i vårt
språk, utan också i åtskilliga andra? Danskarna säga
Haar-k løver, holländarna Ha ar klo o ver, engelsmännen
hair-splitter, tyskarna Haarspalter. Fransmännen tala, med
samma bild, om att fendre un cheveu en quatre.
—Tyskarna bestå sig därjämte ett Haarklauber ”hårknåpare”,
ett ord som emellertid uppenbarligen har kommit till genom
en ”folketymologisk” omtydning av det holländska ha
arklo o ver. Det tyska klauben betyder icke klyva, utan
knåpa. Så ha vi då också här, rent tillfälligtvis, träflat på ett
nytt litet exempel på språkets förmåga att leda människotanken
på små villostigar.
* * *
LJUGANDE OED.
De ord i språket som utgå från en oriktig uppfattning
av föremålet eller från en bristande insikt i dess väsen medföra
naturligen för de talande, om dessa på god tro mottaga ordens
uppgifter, en ännu direktare fara än de bildliga uttrycken.
Vem hyser ej en viss omedveten böjelse att låta
mjältsjukan ha något med mjälten att göra? Dock är den tid
längesedan förfluten, då läkarna upphörde att tro på den gamla
fysiologiens lära om ”de fyra vätskorna” — representerade av
våra ännu antagna fyra temperament — av vilka vätskor den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
