Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt vad deras gåvor innebära, frihet för den ende härskarborne,
för utvald adel eller mängden, om ock med strid på liv och död
om maktens frihetspris — det är den sanna, av klassisk forntid
lärda politikens lösen.
*
Men Roms segervana herrar mötte en grubblande man
av germansk börd med tunga tankar och gammaldags bildning,
en från naturens fröjder avstängd munk med djupa och
underliga ögon. Hans frågor till livet voro helt andra än dem de själva
gittat göra. Han hade åtminstone upptäckt, att hans egen natur
icke var sund. Och han hade föresatt sig att, kosta vad det
ville, själv erövra nådens rike, vars nycklar undanhöllos av
tempelväktare, som han i det längsta tiggt om hjälp. För detta
pris var han redobogen att offra både sin och deras makt, sin
egen frihet och hela livets glädje. Vad gagnar dig all världen,
om du tager skada till din själ?
Han fann, att det företag han börjat var utan hopp. Men
ur förtvivlans natt reste han sig med visshet, att han undfått
nåd för intet, och de gärningar han sedan gjorde oförfärad i
sin tro överstego allt vad han fullbordat i vacklande förtröstan
om förtjänst och lön. Han tog sin frihet som en nådegåva, gick
ut ur klostret och bjöd en var att göra samma rön som han.
Han tog naturens skänker på sin väg och vann för sig och andra
ett herradöme och en levnadsglädje, som arbetshågen utan
jäktan efter maktens glitter och njutningens skönhet kastade
i hans sköte för intet. Hans arbete var strid från det första till
det sista, och han ledde sitt eget folk och dess fränder till den
ena segern efter den andra utan att svikta under oundviklig
möda och motgång. Den gamla tempelborgens murar hotade
att störta samman för alltid, men kyrka och stat byggdes upp
ånyo på fastare grundvalar.
Reformationens lösen var ej att tänka fritt till vilket
pris som helst, utan framför allt att tänka rätt under det högsta
ansvar, som kunde gälla för någon mänsklig vilja. Det var ej
formen, som Luther och hans medkämpar sökte, utan saken,
den högsta sak för människan i tid och evighet. Reformatorernas
tanke stödde sig ej på den naturliga människans självtillit, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0074.html
