- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
87

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

paraderna utgjorde de viktigaste tilldragelserna i militärlivet.
Officerarna voro fulla av j unkerhögfärd emot både underlydande
och civila, dessutom uppblåsta över sina föregångares triumfer
och följaktligen i allmänhet utan intresse att öka sina egna
kunskaper. Även det högre befälet brydde sig föga om att studera
den nya franska krigskonsten och sysselsatte sig på sin höjd
med alldeles föråldrade teorier, som omöjligen kunde stå sig
mot en Napoleons snillrika och djärva anfallssätt.

Preussen hade kanske ändå kunnat reda sig och bevara
den ivrigt omhuldade neutraliteten, om dess politiska ledning
hade varit något bättre.

Konung Fredrik Vilhelm III var en hedersman, men
medelmåttigt begåvad, och såsom fallet plägar vara med sådana
personer, hade han ett slags skräck för mer betydande förmågor
och kraftigare viljor. De dugligare och mer självständiga
rådgivarna skötos åt sidan, och i stället omgav sig konungen med
smidiga, undfallande hovmän och sekreterare, som intrigerade
sinsemellan, men för övrigt läto bruka sig till nästan vad som
helst. Storpolitiken leddes förnämligast av greve Haugwitz,
en av dessa på samma gång ängsliga och utmanande statsmän,
som äro liksom skapade att utskämma och fördärva en stat.
I militära saker, för vilka konungen mest intresserade sig, ehuru
på ett ytligt och andefattigt sätt, hade han vid sin sida en
gammal bekväm paradgeneral vid namn Köckeritz, som även fick
lägga sig i alla möjliga andra politiska frågor utan något som
nelst offentligt ansvar. Haugwitz och Köckeritz — dessa båda
namn beteckna tillsammans för eftervärlden det bedrövliga
regeringssystem, som störtade det gamla Preussen från dess
inbillade storhetshöjd.

*



En oskicklig diplomati framkallade den av alla insiktsfulla
män fruktade katastrofen.

På hösten 1806 skingrades den ståtliga preussiska hären i
slaget vid Jena. De handfallna generalerna förmådde ej en gång,
lika litet som vår Klingspor i Finland, verkställa ett någorlunda
förståndigt återtåg. Den ena fästningen efter den andra
öppnades av kommendanter, vilka, om de ej voro rent av förrädare

6. — Nationallitteratur. XXX.

87

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free