Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
invånare utgjorts av småborgare och hantverkare. Nu först
blev huvudstaden ett andligt centrum för landet.
Under den äldre vasatiden hade Stockholm knappt varit ett
kungligt residens i vår tids mening. Den kungliga familjen förde
då en tämligen ambulatorisk tillvaro och flyttade från det ena
slottet till det andra för att där förtära kronans inkomster, vilka
ju huvudsakligen bestodo av naturaprestationer och därför med
största ekonomiska fördel konsumerades på platsen. De senare
vasaregenterna hade väl ett mera stadigvarande hov i
Stockholm, men de ständiga krigsföretagen och resorna hindrade dock
staden från att därav draga någon egentlig fördel. Först med
Kristina blev hovet stationärt i Stockholm, och detta hov
kunde i glans och prakt upptaga tävlan med de främsta i
utlandet. Kring drottningens person flockade sig hela den yngre
adeln, utländska makter upprätthöllo vid hovet mer eller mindre
stadigvarande legationer, och den unga, nöjeslystna och snillrika
drottningen omgav sig med en hel stab av utländska lärda,
vilka buro samtidens mest frejdade namn. Någon direkt
inverkan på den svenska litteraturen hade dessa icke* — i det
fallet äro de snarast att jämföra med fransmännen vid Fredrik
den stores hov —, men de bidrogo likväl att sprida glans kring
den gamla vasaborgen.
Viktigast var dock, att Stockholm nu blivit förvaltningens
medelpunkt. Under 1500-talet och ända till 1634 års
regeringsform bar denna förvaltning ännu samma provinsiella prägel
som under medeltiden. Konungen vistades mest på resor för
att i de olika landsändarna övervaka fogdarna och rådslå med
ortens mest inflytelserika personer. Genom den nya centrala
förvaltning, som infördes under förmyndareregeringen, blev
rådet d. v. s. den högsta aristokratien bofast i Stockholm;
Oxenstierna ville t. o. m. genom lag tvinga rådsherrarna och
övriga högre ämbetsmän att hava hus i Stockholm, dit de
nyskapade kollegierna förlagts. I varje fall samlade sig landets
adliga ämbetsmän i huvudstaden. Då denna tid dessutom var
tiden för aristokratiens kraftigaste utveckling, bidrog
naturligtvis inflyttningen av landets främsta och mest förmögna
* Cartesius namnes ej ens i svenska brev och dagböcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
