- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
118

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



verkning till 50,000 skeppund, men 1640 utskeppades endast
av stångjärn 85,000 skeppund, ock 1642 kade denna utförsel
stigit till 135,000 skeppund. Även såsom kandelsstad var
Stock-kolm utan gensägelse landets centrum. Dess utländska kandel
utgjorde, enligt vad Odkner uppgiver, i anseende till
kapitalvärde ock tullavkastning omkr. 5/s av Sveriges ock Finlands
samtliga städers. Påtagliga bevis på det ökade kandelsintresset
kava vi i den första bankens upprättande (1656), i stiftandet
av flera handelskompanier ock i försöken att grunda ett svenskt
kolonialvälde.

Denna handelns pånyttfödelse, särskilt huvudstadens
merkantila uppsving, återverkade även på litteraturen. Från
tronen gynnades denna knappt. Ekistina kar trots sitt livliga
intresse för litteratur, konst ock vetenskap föga gjort för den
rent svenska kulturens höjande; de, som kon gynnade, voro
utlänningar, ej landets egna söner. Karl Gustaf upptogs av sina
krig, Karl XI var alldeles för litet bildad för att kunna eller
vilja uppträda såsom någon Mecenas, ock vad Karl XII
beträffar, vistades kan så gott som kela sin regering i fältlägret.
Litteraturens egentlige gynnare voro därför
högadeln—isynnerhet Magnus Gabriel De la Gardie — ock, såsom nyss nämndes,
den civila ämbetsmannaklassen. Men även borgerskapet kade
nu fått litterära intressen. I en partiskrift från 1650 heter det:
”Sedan borgmästarna begynt tala franska ock italienska ock
hava en bok eller några under armen, när de komma till
ämbetet, så blir det så gement att tala om salt ock kläde; då måtte
man låta köra, vad Tacitus säger ock kuru vid hovet tillgår.”

För de flesta av 1600-talets borgare sträckte sig väl de
litterära intressena ej längre än till smaken för bröllops- ock
be-gravningsdikter, men de borgerliga festerna kade dock fått en
mera litterär karaktär än förut, ock den omständigheten, att
åtskilliga av den tidens vitterlekare dock kunde leva av sin
penna, käntyder på, att poesien — låt vara i dess mest prosaiska
ock kälkborgerliga form — i viss mån blivit en
nödvändighetsvara även för den burgna medelklassen, särskilt i
huvudstaden.

Först nu blir också litteraturen fast knuten till
huvudstaden. Där verka de flesta av landets mera betydande diktare;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free