Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik ScHttCK
finnes en annan, i vilken den forna religiösa känslan lever
kvar, om än färgad av den nyare tidens mera subjektiva
uppfattning.
Det religiösa draget i den svenska nationalkaraktären
spåras även i den världsliga litteraturen, och detta icke blott i
den kvardröjande böjelsen för ett moraliserande innehåll. Den
religiösa grundstämningen bryter sig nämligen också mot den
nyvaknade livsglädje, som nu tager sig ett uttryck i dikten.
Reformationstidens strängt religiösa världsåskådning hade
väl fallit, och det kyrkliga åskådningssättet behärskade ej
längre sinnena med samma universalitet som fordom.
Litteraturen blev världslig, dikten företrädesvis en festglädjens dikt,
och det gudsnådliga, trumpna draget hos den förbyttes till ett
brett och sunt löje. Men denna nyvaknade livsglädje har intet
hedniskt, kristendomsfientligt hos sig såsom i södern; den
erinrar ej om den italienske renässansmannens starka, av
levnadsmod fyllda känsla för naturens eviga liv och kraft, den är
knappt brutal — såsom man av det gamla nordiska lynnet och
av levnadssättet kunnat vänta. Tegnér har kanske riktigast
karakteriserat denna tid, då han säger, att den var ”glad som
samvetsfriden” —• det är: att glädjen över detta livets goda
städse hade en varm, religiös underströmning och var förenad
med tacksamhet mot all god gåvas givare. De flesta av den
tidens män voro fyllda av en robust, sund livsglädje. ”Vixit,
dum vixit, lætus” lät Stiernhielm rista över sin grav, och i det
hela gäller denna sats även för hans samtid; det är
protestantismens känsla av att denna världen dock i grunden är god och
ej fientlig mot människan. ”Det allra bästa”, sade
Stiernhielm, ”som man i världen äga kan, är ett glatt mod.” Han
tackade innerligen, berättar Columbus, ”sin skapare, som
honom i sina dagar en hälsosam kropp, ett gott förstånd,
dagligt bröd, ett förnöjsamt sinne och ett glatt gemyt hade
förlänt; vilket han ock så stark har varit att behålla, så att
ingen olyckas anstöt, ehuru svår han ock kunde vara, har
någonsin förmått bemälte hans glädje ur hans hjärta störta”.
Då den glade Runius — sin tids mest firade skald — avled
vid blott 34 års ålder, skall han strax före sin död hava tömt
tre bägare: den första till erkänsla för livets ingång, den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
