Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Illustrerad svensk Litteraturhistoria
till tack för dess framgång och den tredje till välönskan för dess
utgång. Det sista rim han satte hop med döden för ögonen har
samma innehåll:
Denna ”ljuva och roliga Junius” kom ock dagen därpå.
Runius’ rim är den svenska översättningen a v detlatinska:
Vixit, dumvixit,lætus, och denna, halvt elegiskt-religiösa
grundton har den svenska livsglädjen bevarat genom alla tider.
Den ljuder i våra mest omtyckta folkvisor, och den återfinnes
mer eller mindre hos alla de skalder, som i bästa mening blivit
folkets — den finnes hos Gei jer, Runeberg, Rydberg och även
hos dem, som tillhöra upplysningstidevarvet. Det är denna
stämning, som bildar molltonen i fru Lenngrens dikt och som
än kraftigare ljuder i Bellmans.
Har Majus varit svår och bitter tid för Runius,
Så ger väl honom Gud en ljuv och rolig Junius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
