Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deles ingen principiell rätt att stämpla Nietzsches
”omvärdering av värdena” såsom omoralisk. Den bärande tanken i hela
hans moralsystem är kärleken till livet såsom det sedliga
handlandets enda tillräckliga grund, detta hans obetingade j a
till det liv, vilket icke får befläckas av något nej, men som —
heller ingen önskan når. Den närmare betydelsen av hans
uppfattning av det goda framgår av hans lära om ”övermänniskan”.
”Der Ubermensch ist der Sinn der Erde.” — ”Mein
Leid und mein Mitleiden — was liegt daran! Trachte
ich denn nach Gliick? Ich trachte nach meinem
Werke!” (Zarathustra.) — Om Nietzsches ”övermänniska”
gå många legender. Hon är snart vorden ett mynt, som går ur
hand i hand, men vars prägel genom bruket blivit utnött och
oläslig. För Nietzsche själv betydde övermänniskan för det
första icke den grekiske tyrannen, som ”kunde göra allt vad
han ville” och som ville begagna sin makt till att vältra sig i
rikedom, utsvävningar och blodiga våldsgärningar av alla slag.
Den på en gång andligt förnäme och sig själv offrande
övermänniskan är ej av samma virke, som sofisternas ideal, vilket
just tyrannen var. Vi få icke glömma, att Nietzsche,
isynnerhet i sina sista skrifter, här och var, men alltid med exalterad
hänförelse apoteoserar lidandet, i vilket avseende åtminstone
han icke står Kristi moral fjärran. Övermänniskans betydelse
får därför alldeles icke reduceras till att blott och bart vara en
sund och stark njutningsmänniska, vilken behärskar andra
människor och yttre ting såsom medel för sitt njutningsliv. Lika litet
betyder hon intelligensaristokrat. Det är enligt Nietzsche
just demokraterna, som hava ”Geist”, medan den aristokratiska
människan har den skapande viljan. ”Vilja — så heter
befriaren och glädjebringaren.” Övermänniskan är viljearistokrat.
Alla tecken tyda på, att en manligare och mera krigisk
tidsålder stundar, vilken framför allt åter bringar tapperheten
till heders. Ty denna skall bana väg för en ännu högre, den,
som lägger heroism i kunskapen och för krig för tankars och
deras följders skull. Därför kräves f. n. såsom förberedelse
tappra människor, vilka dock icke kunna komma av intet, och
lika litet ur den nuvarande, civilisationens och
storstadsbild-ningens sand och gyttja. Människor, som förstå att leva nöjda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
